Bonnie är sjuk. Igen. Febrig och snorig. Jag tycker så vansinnigt synd om henne, och kunde aldrig ana innan jag själv fick barn hur frustrerande det är att inte kunna göra så mycket mer än att ge Alvedon och vyssja. Jag hoppas att jag bara inbillar mig eller övertolkar när det känns som hennes feberblanka blickar säger hjälp mig då! Ska jag behöva ha det så här? Gör nåt! 

Någon det dock inte är ett dugg synd om är mig.

Jag åt nämligen julbord med Mix megapol-redaktionen idag, och fick samtidigt en tack för den här tiden-present. Jag känner på mig att det var Adam som låg bakom den. Han är bra på det där. Det vet jag, för jag har sett exempel på to die for-snygga skor som han spontanshoppat till sin fru. Hur som helst. En klocka. Det var det jag fick. En härligt, tung, lyxig Thomas Sabo-klocka som jag genast blev blixtförälskad i. Det var underbart trevligt att träffa dem allihop. Också Anders, trots att det tog ungefär tre sekunder innan han anklagade mig för att tagit på mig jultröja denna julbordsdag till ära. 

Note to self: Undvik röda kläder i december, annars tror alla automatiskt att du satt ”jultouch” på klädseln.