Tack för alla Istanbul-tips!
Imorgon åker jag och min syrra på vår årliga semester. Vi firar 18-årsjubileum i år. När jag var fjorton och hon tjugotvå tog hon med mig på vår första resa. Vi rundade Vättern i en gammal Saab. Stannade på Visfestivalen i Västervik. Tältade och lagade mat på ett trangiakök. Sen har det fortsatt så där. Vi har åkt Inlandsbanan. Varit i Göteborg. Och på västkusten. I Köpenhamn. Paris. New York. I Portugal. I Rom. Någon gång blev det bara en eftermiddag på skridskor i Värmland. För två år sedan var jag så trött och slutkörd att vi bara tog in på hotell här i Stockholm en helg. Låg i en dubbelsäng, kollade på film och åt hämtmat. Det har alltså varit semester av lite olika slag genom åren, men varje år (utom ett, när hon var höggravid och jag bodde i Prag) har vi hittat på något tillsammans. Det är världens bästa grej det här, och har ni ett syskon (eller bästis) som ni älskar att hänga med men inte alltid hittar tiden för: sätt av ett par dagar för er och er relation varje år. Det behöver som sagt inte vara något stort, bara man hänger. Garvar. Pratar. Hittar varandra.
Enda nackdelen: separationsångesten från barnen. Aj. Bonnie är väl i och för sig rätt cool, henne har jag varit ifrån ett par dagar förut. Kring henne kan jag tänka rationellt. Veta att vi ses snart igen och att det blir mysigt då, men att jag ska passa på att njuta av… att sova ostört i en skön hotellsäng till exempel. Men Rio. Huva. Lilla lilla Rio. Hur ska det gå? Ja för hennes del är jag inte det minsta orolig. Hon kommer ha det fabby med sin pappa och syrra. Jag snackar om mig själv. Och mitt mammahjärta. Min navelsträng som sitter som berget i henne fortfarande. På något sätt känns det värre av att vi kommer vara i olika länder också. Det gör mig mer otrygg. Jag får väl gråta en skvätt och be syrran trösta om det blir för jävligt.
Men där emellan kommer jag se till att ha kul och njuta av alla era Istanbul-tips!
Lämna ett svar