Hej jag heter Rio. Jag har hetat det jättelänge, så det var lite konstigt att de ändå skulle döpa mig nu plötsligt. Jag menar, i vanliga fall är bebisar rätt små när de döps. Men jag är ju skitstor. Kan krypa, stå, vinka, klappa, haj-fajva och alla möjliga megaavancerade grejer. Fast det var rätt kul ändå. Alla hade åkt superlångt, ända till Mariestad, för att äta mat, titta på mig när jag hade på mig jättekonstiga kläder och se på när en farbror badade mig och skätte vatten på mitt huvud. Den jä… veln höll jag på att säga, men det passar sig verkligen inte. Ber om ursäkt fär det. Förlåt. Hur som helst var det plötsligt jag som fick all uppmärksamhet den här dagen och inte min tjatterapa till storasyster som alltid brukar stå i centrum. Och det var ju kul. Kan nog vänja mig vid att ha det så. Vi var på ett helt nytt ställe först. Där skulle dom stora äta lunch, men jag hade ingen tid att ödsla på såna världsligheter för där fanns så himla mycket att upptäcka. Så jag sprattlade helt enkelt ur mammas famn och körde mitt eget race.
Skor, skor, skor, skor, skor, skor, skor – överallt skor. Jag är i himlen!
Ja, nån måste ju ta på sig uppgiften att räkna stolarna också. Annars vet vi ju inte hur många som… liksom bara står där. Fem, tio, femton… få se nu, tjugo. Äsch. Svårt.
Wahwahwiwah – och vad hittar man här då? Om inte PRESENTER! Till MIG!
Ibland när alla dom stora bara tjattrade och tjattrade passade jag på att krypa ut. Men då kom farmor efter och fångade mig och då visste kände jag mig liksom i hela kroppen att jag hade varit alldeles förfärligt busig.
Sen åkte vi till något som kallades för kyrkan, och innan mamma och pappa visste ordet av hade jag slingrat mig loss igen, jag är nämligen otroligt snabb, men alltid tyst som en mus, det är därför dom kallar mig ninjan. Det fanns massor av kul grejer att kolla på där också. Längst fram var det som ett stort staket som jag genast blev sugen på att spana in lite närmre.
En skäggig farbror ville att jag skulle ligga på rygg i hans famn för att han skulle hälla vatten på mitt huvud. Det ville INTE jag. Han var säkert snäll, men vi KÄNNER faktiskt inte varandra, och då var det nästan så att jag började protestera lite faktiskt. Jag menar; Ligga. På .Rygg. Det gör bara småpluttar. Dessutom blev jag lite nervös och undrade plötsligt var mamma och pappa höll hus. Är ju trots allt rätt cool att ha dem i närheten även om det är kul att sticka på egna äventyr också. Hur som helst. Skäggfarbrorn fattade grejen och vände mig så att jag låg på mage i stället och då såg jag den roliga vattenskålen där man kunde plaska jättemycket med händerna medan skäggisen duschade mig på huvudet. Plötsligt var allt svinkul. Han var nog väldigt snäll ändå, den där farbrorn. Efter badet pratade han en massa. Om mig tror jag. Och plötsligt höll han sin utsträckta hand precis ovanför mig och sa nåt om att nåt ansikte som skulle lysa över mig och då gjorde jag som mamma och pappa brukar göra och haj-fajvade honom helt enkelt. Kul! Det tyckte alla andra också.
Ja, det var faktiskt så himla festligt i kyrkan att jag aldrig ville gå. Har ni nånsin smakat psalmbok. Så. Jäkla. Gott. Jag säger bara det.
Utanför kyrkan togs det typ en miljon kort. Jag lovar. Och jag fick smajla så att jag fick käkkramp typ. Och sen blev jag så trött att jag somnade i bilen och missade andra halvan av partyt med presentöppning och tårta och sånt. Sjukt besviken på mig själv för det. Anyway. Här är jag med några av mina kusiner och mina kompisar. På det stora hela kan man nog säga att det här var en av de roligaste dagarna hittills i mitt jättelånga liv.
Lämna ett svar