Bonnie och Rio spelar basket på eftermiddagarna, när Bonnies skola är slut kan man välja till ”after school activities” och den här terminen ville båda testa detta.
I Rios lilla grupp är de andra barnen betydligt mer erfarna basketspelare än vad hon är. De dribblar och sätter enkelt bollen i korgen medan Rio kämpar på med att ens få den där bollen att gå åt något håll hon vill över huvudtaget. Jag brukar stå bredvid och kolla på sista kvarten och blir varje gång så oerhört rörd, imponerad och varm av hur otroligt skickligt Mr Brian, coachen, hanterar ojämnheten i laget. När det är dags för Rio och den andra killen i gruppen som också är lite ovan vid bollar, en söt en med blå glasögon – anpassar han korghöjden så snabbt att inget av barnen märker det. Han justerar spelet efter ungarnas olika nivåer så att det blir lagom svårt för alla och så att ingen behöver känna sig sämre eller hamna utanför, och han gör det utan att någon av ungarna tänker på det eller noterar skillnaden. Han behandlar varenda unge exakt likadant och med samma engagemang och energi och får alla att gilla att spela basket. Mr Brian alltså – som förälder får en sådan där fin vardagshjälteperson som gör något så litet som ändå kan betyda så väldigt mycket för ens barn – en speciell liten plats i hjärtat.
Sånt man blir varm i hjärtat av
av
Etiketter:
Kommentarer
-
Som blivande mellanstadielärare värmer detta i mitt lilla pedagoghjärta<3 så här önskar man att det vore även i skolan, tyvärr är det inte alla som gör sitt bästa för att ens försöka.
-
Åhh, sånt där är fantastiskt! Rätt person på rätt plats. Och du, säg det till honom (om du inte redan gjort det)! Mitt nyårslöfte i år är att när jag tänker positivt om någon på det sättet, så ska jag också berätta det högt för personen i fråga. Har redan märkt hur glada folk blir, och det är ju verkligen ingen svår grej att göra. Inget påklistrat utan bara fakta som jag ändå tänkt i mitt egna huvud och som de blir glada av att höra liksom. Tack för fin blogg!
-
Vilken härlig man. Är han singel?;)
Nä kan han inte gärna vara… -
Härligt!
Min son testade nyligen basket men det var bara jag som ville att han skulle fortsätta, inte han själv. Träningen såg kul ut, omväxlande övningar med bra ledare men han sa att det var jättetråkigt. Och det är klart, den sista lilla matchövningen var väl lite jobbig om man har tävlingsskalle och inte kan sporten, medan några andra har spelat i flera år. -
Hoppas Mr. Brian får höra all denna fina feedback från dig… det tror jag skulle betyda jättemycket för honom.
-
Så roligt att läsa! Kan du ta med honom till Sverige och låta honom inspirera ungdomsledare här? Tror att det kan behövas. Alla ungar skulle ha en Mr Brian!
-
Otroligt fint! Hoppas han vet om hur uppskattad han är, och tack för att du delar med dig av bra vardagshistorier som jag blir glad för. Älskar din blogg!
-
Fantastiskt! 🙂
Lämna ett svar