Som ni kanske kommer ihåg håller jag och Camilla som driver företaget In the pocket baby på att utveckla en ny produkt, en sele, efter tips från er läsare. Tanken från början var ju att göra hela processen öppen här i bloggen, för att det kanske kan vara spännande att se hur en sådan här resa går till, och som inspiration för andra mammor med entreprenörambitioner. Första steget efter att vi väl bestämt att det vi skulle göra tillsammans var just en sele, var förstås att börja utveckla en prototyp. Själva grejen med In the pocket babys produkter är att de är ihopvikbara och på det viset väldigt smidiga att ha med sig, så självklart måste även selen ha den här funktionen. Vi har tagit lite bilder och nedan ska jag också med ord försöka beskriva hur långt vi kommit i dagsläget och hur tankarna dit har vandrat.
Uppdraget: Vi ska göra en barnsele som ska kunna användas i till exempel kundvagnar, barnmatstolar och vagnar. Det ska även gå att använda den på promenad för att säkerställa att barnet inte springer iväg i folksamlingar (exempelvis på flygplatser) eller ut i trafiken.
Den här typen av produkt omfattas av en svensk standard (rekommenderat regelverk) som heter SS-EN 13210:2004. Mer information om standarder hittar ni på SIS – Swedish Standard Institute.
På de två första versionerna av selen som vi gjorde, fokuserade vi enbart på vikningen och storleken på fickan där selen ska kunna förvaras när den inte används. De två slaktade versionerna ser idag ut så här:
När vi väl hade fått kläm på fickan, var det dags att titta på själva konstruktionen av selen. Bilderna nedan visar vår första version av den ”tekniska” lösningen. Vi var jättenöjda med den här, ända tills vi insåg att vi stirrat oss blinda på minimimåtten som standarden stipulerar, och glömt hur stora barnen egentligen är kring midjan då de har kläder på sig. Det verkar ju idiotiskt att göra en produkt som visserligen går att vika ihop och som lever upp till alla säkerhetsföreskrifter, men som är för liten för något barn äldre än tre månader att ha på sig, menar jag. I den här lösningen kan vi reglera storleken nedåt, men inte så mycket uppåt som selen måste kunna. Som ni ser leker vi lite med tanken kring applikationer på ”fickan”, där av den beiga pricken/nosen och embryot till ett lila öra.
Vi fick alltså tänka om och göra en ny version som var mer flexibel storleksmässigt, vi vill ju göra en sele som passar från det att barnet är stort nog att sitta till upp till fyra år (kan ju behövas på lite större barn i till exempel båten). Efter en hel del klurande kom vi fram till en version som såg ut så här:
Den här versionen gillar vi verkligen, men den har två svagheter: Det ena är att selen dras över huvudet på barnet, en rörelse som många barn ogillar, och vi vill ju inte att det ska kännas besvärligt varken för barnet eller föräldern att sätta på selen. Det andra är att det är två spännen, vilket gör produktionskostnaden – och därmed slutpriset – onödigt högt samt att vi vill försöka hålla ner vikten.
Därför klurade vi lite till och kom fram till denna alternativa lösning:
Nu är den maximalt reglerbar och har endast ett spänne. Dessutom träs den på armarna, och den har fästpunkter på såväl sidorna som bak. Den här får det bli!
Så här ser prototypen ut när den är i hopvikt:
Jag som inte direkt är särskilt tekniskt lagd är otroligt imponerad av Camilla. Hon missar ingenting och tänker på allt, och jag sitter bredvid och gapar häpet. Det är superkul att lära sig en massa om det här, och snart går vi in i nästa fas där jag hoppas att jag kanske har lite mer att bidra med lite mer (hittills har jag mest suttit och ställt miljoner frågor känns det som); nu ska vi klura ut hur selen ska se ut. Ska den vara avskalat enkel och sportig som de övriga In the pocket baby-produkterna? Eller kanske gulligt fluffig i teddymaterial och kanske med djurapplikationer eller något? Eller ska den helt enkelt (och här lägger jag min röst) bara vara gjord i lite sköna tyger och färger som matchas ihop på ett snyggt sätt? Tänk typ en sele i leopardmönstrat tyg, vore inte det schysst?
Har ni några åsikter? Hur skulle selen se ut om ni fick fria händer? Övrig input tas förstås också tacksamt emot.
Lämna ett svar