Vi har en vägg i vårt sovrum med favoritbilder på barnen och familjen. Idag satt jag och kollade igenom fotografier från året som gått, för att plocka ut några nya bilder som förtjänar att bli inramade och uppspikade. Det fyllde mig av en helt otroligt stark känsla av… nostalgi tror jag. Den känsla i hela världen jag har svårast att förhålla mig till är tanken på tider som gått. Hur jag älskar att dagdrömma om minnen, semestrar, tider som var – och hur det samtidigt får mig att känna något som närmast liknar panik. Det där oerhört sorgliga i att tider, aldrig, aldrig kommer igen. Det kommer nya, bra tider – men så som det var just då – exakt då – så kommer det aldrig någonsin mer bli. Exakt så kommer jag aldrig känna igen.
Miami i vintras var fantastiskt. Att kunna ge sina barn så mycket tid och odelad uppmärksamhet är en ojämförlig lyx. Och i somras när vi åkte på kompis-semester till Bodrum med Kristin med familj och Lovisa – de där kvällarna när vi åt obeskrivligt god mat, vid någon restaurang på en vacker sandstrand. Med tårna nedstuckna i Medelhavet och solen på väg ned för att spetsas av de vackra bergen som omringade oss. Eller när vi åkte på båtutflykt en dag, åt mat på däck på den gamla träskutan och jag och Bonnie snorklade på bråddjupt men glasklart vatten.
Jag vet att jag kanske lite för ofta tjatar om det där med tacksamhet. Men vet ni, jag är så oerhört tacksam för allt det här otroliga som livet ger oss. Det kryllar av sorgligt och läskigt där ute – och precis just därför är det så viktigt – så otroligt viktigt – att aldrig, aldrig glömma att uppskatta varenda liten dag vi får. Och jag menar förstås inte bara ljuva semesterminnen. Om fyrtio år, när jag börjar bli gammal på allvar, så tror jag att de är de här måndagarna jag kommer plocka fram och ägna tankarna åt. Det är dem som kommer får det att svida eftersom det var så längesedan och jag aldrig mer kommer få uppleva det igen. När jag och Per lägger barnen tillsammans i våran säng. Man skäller först lite på dem för att de varken ligger still eller är tyst, till slut slappnar de av och efter en stund somnar de med sina dunblonda små huvuden nära nära. Och jag får lukta på dem. Andas in dem. Det är sånt vi heller inte får glömma att vara tacksamma över.
Oj då. Det här pladdret gick visst från fotovägg till tacksamhet. Men det är kanske just det den där fotoväggen är. Egentligen. En tacksamhetsvägg.
Det är när du skriver inlägg som de här, som jag tycker om dig allra mest. När du bara låter det flöda fritt ur ditt fina inre.
Ja, det tror jag också, att det är en tacksamhetsvägg!
Fint! Du väckte tacksamheten i mig här nu….nattat liten som snusar så gott. Nyss stog hon i sängen och sa ”Jag ska aldrig sova!”
Försöker att vara mer tacksam och leva mer i nuet. Pratade för fem minuter sedan med min bästa kompis som jag växt upp med och bodde granne med från det jag var 2 tills någon gång i högstadiet. Hennes föräldrar var på semester då hennes pappa fick en hjärnblödning, hon o hennes syskon åkte ner för att vara tillsammans med sina föräldrar, tyvärr förlorade han kampen och avled i lördags. Det är helt sjukt hur fort livet kan förändras och det skrämmer skiten ur mig och får mig att inse hur tacksam jag är för att mina underbara föräldrar fortfarande finns hos mig och jag ska bli bättre på att tala om för dem hur tacksam jag är över att de finns. En massa svamlande från mig men mina tankar är lite överallt just nu.
Otroligt fint skrivet. Rörde mig till tårar och gjorde mig varm i hjärtat och samtidigt illamående… Av lycka för allt fint jag har och samtidigt för att just därför känns skräcken inför att något skulle kunna hända …
BRA där!
Människor är alldeles för cyniska överlag tycker jag. Tacksamhet är så viktigt för lyckans skull! Sverige är ett fantastiskt land & många glömmer det. Jag skriver i en bok varje kväll & tackar för allt jag har & jag är så mycket gladare & mer tacksam än innan så jag tycker alla borde göra det! GOD JUL Kram!
Jag är ganska osentimental av mig, men sånt här kan jag också gå igång på – det är så sorgligt att vissa stunder aldrig kommer tillbaka! Inatt låg jag i vår 2,5 årings säng (som nästan alla andra nätter…suck, planerar en ”räd” nu i jul för att komma ifrån detta för det bidrar verkligen inte till nån god nattsömn) Iaf. Han låg lite vaken och jag skulle gå och hämta något. Jag viskade att jag snart kommer tillbaka och när jag går mot dörren hör jag en liten röst säga ”Jag passar din plats, mamma”. Jag svämmar liksom över av sånt! Jag blir så tacksam för livet och allt i såna stunder. Alla har sitt och jag fattar att livet inte alltid är kul men shit vad jag är trött på gnällspikar just nu – jag vill bara skrika åt dem att se vad ni har och inte vad ni inte har!!! Kanske bara ska länka till ditt inlägg istället. Anyway. Tack för en superblogg, som alltid : )
Blev berörd till tårar! Är helt enig med dig! Jag har också två små och ibland känns det som om det är mest gnat och tjat men jag älskar dem så innerligt och varje kväll innan jag ska lägga mig pussar jag dem godnatt. Kan stå och titta på dem hur länge som helst, vill liksom inte sluta pussa godnatt för vet då att den dagen är slut. Är också tacksam varje dag, vissa dagar mer än andra.
Det är inlägg som dessa som får mig att inte sluta läsa din blogg:)
Underbara bilder. För mig tillbaka till värme och sol. Inte minst tacksamhet för de människor jag har runt omkring mig. Ett välbehövt blogg inlägg.
Oooooh va mysigt detta ser ut! Jag och mina barn har också varit ute på semster och tränat lite simmning 😀 Barnen tycker det är så kul med att simma nu när dom äntligen lärt sig på sin simskola! 😀
Får man vara lite ytlig?? Snygga abs!!! Inspiration till en småbarnsmamma som inte har tränat på över två år….. Men det är väl aldrig försent?!!
Vad himla gullig du är Cissan! Fick tårar i ögonen när jag läste det du skrivit! Kram Anna
Är det inte dags för en långflygning snart igen för att skaffa fler fina minnen?
Hej,
helt rätt, fina bilder ska upp på väggen istället för att bara ligga på nåt externt minne någonstans.
Jag har läst i något gammalt (?) inlägg om en sida där man kan beställa designerkläder från tidigare säsonger till billiga priser, typ yoxx eller nåt sånt. Vad är det sidan heter?
Kram
Inlägget gick rakt in i mitt hjärta! Precis exakt så känner och tänker jag också, ganska ofta dessutom. Blir då, precis som nu, alldeles gråtmild. Barnen växer så snabbt och tiden går så snabbt, måste påminna mig själv om att njuta och inte bara skälla över att kidsen har selektiv hörsel eller klaga på väder, jobb mm mm Tacksam är helt rätt!
håller med prcis! nostalgi, så svårt att förhålla sig till! jag tänker på när jag och min man gifte oss för ett år sedan. den dagen var den finaste av alla och när jag tänker på den nu vill jag bara tillbaka och nnuta igen! detta kan skapa gråt och nedstämdhet att jag aldrig får uppleva den igen fast å andra sidan så ör jag såå glad att jag fick UPPLEVA den, jäkla nostalgin….
Tänkte bara tacka för skorna! Köpte ett par av dig på Tradera o fick dom i dag..passade perfekt o kommer användas så mkt!!
Vad fint och träffande du beskriver det. Fäller en tår och blir rörd när jag tänker på mina finaste – barnen! De växer upp och allt går så fort och du har helt rätt, man ska stanna upp i vardagen oftare! Tack för fin blogg och mycket tänkvärt!
Ha en fin jul!
Jättefint skrivet, och så sant. Vi har tyvärr drabbats av en familjetragedi inom min familj. En fattas-som bara hann bli 12 år. Skulle kunna skriva en uppsats om att ta vara på det man har, rå om varandra, känna tacksamhet. För den som är riktigt svårt sjuk så finns det bara en önskan i världen och det är att bli frisk. Så uppskatta vardagen och krama varandra mera. Om ni vill läsa hur livet dessvärre kan ta en abrupt vändning och om en familjs kamp så läs gärna min systers blogg, ”hemma hos Maria” . Kram
så rätt, min älskade lilla bror blev bara 36 år, blev sjuk under sin efterlängtade pappaledighet och blev aldrig frisk. Cancern vann och allt gick på 6 mån. Deras lilla tjej var bara 2 år. Han visste att det inte skulle gå och det enda han önskade var att få tillbaks en helt vanlig tråkig vardag med sin älskade familj, ta en kopp kaffe, gå till jobbet. Sånt där som vi tar för givet. Ska inte ens försöka beskriva hur det känns.
Så fortsätt vara tacksam, alltid, kram.