Jag bestämde mig för en sak härom dagen när jag var i lekparken med ungarna, där det fanns miljoner saker att göra och massor av barn att leka med och jag passade på att fånga en halvtimma på en parkbänk för att klara av lite jobbgrejer: Att jag ska sluta ha dåligt mobilsamvete. Jag vet, det ser inte särskilt snyggt ut med alla föräldrar som står med näsan i mobilen medan barnen studsar runt deras fötter och bönar och ber om uppmärksamhet. Men då ska man komma ihåg ett par saker: för det första, barn vill nästan alltid ha uppmärksamhet, somliga konstant, och får för det mesta säkert det behovet tillgodosett av sina föräldrar och andra i närheten. Men ett barn som får respons på alla sina ”Titta nu!” ”Kolla här!” ”Hjälp mig!” behöver kanske lära sig att klara vissa saker utan kvitto liksom? Nåväl, det var inte det jag ville komma fram till. Vad jag försöker säga är bara att vi kanske inte behöver ha dåligt samvete för att vi inte ger våra barn bekräftelse hela hela hela hela tiden. För det andra: Om barnen nu faktiskt får leka själva och klara sig och gunga varandra, bygga egna sandslott, prata med andra barn i stället med mig – för att jag passar på att sitta med näsan i mobilen och svara på en massa mail – så struntar jag från och med nu i hur oengagerat det ser ut – för nu har jag bestämt mig för att sluta ha dåligt samvete för ”näsan-i-mobilen”-uppförandet. Det är ju någon slags modern klyscha – detta suckande över mobiltelefonanvändandet och kommentarer kring dagens föräldrar och deras telefonberoende. Men hur fan ska vi få ihop heltidsjobb, tidig dagishämtning och ett tillfredsställande yrkesliv annars? Ju mer man tänker på det – är det inte bara egentligen en rätt så bra lösning det där? Att sitta på en parkbänk och jobba – i närheten av barnen som leker och har kul och ser dig vara där?
Jag ska sluta smussla och hoppas att ingen ser mig, och fortsätta mitt lekparksjobbande med stolthet – det är väl inget att skämmas över? Det är ett sätt att göra så gott man kan och hålla så många som möjligt nöjda samtidigt. Eller?
Du har 100% rätt!
Så tänker jag med! Förutom det där med att inte ha dåligt samvete, det ska jag genast anamma.
Håller helt med!
Håller helt med! Så rätt!
Innan mobilerna satt föräldrarna och läste tidningen , vad är skillnaden? Tror barn idag får tillräckligt med uppmärksamhet av sina nära å kära oavsett
Rent krasst är ju det där mobiltjatet ännu en av sakerna vi måste tänka över. Barn behöver inte full uppmärksamhet hela tiden. Jag har haft (och har) fantastiska föräldrar som alltid funnits för mig när jag behövt dem. MEN de har inte ägnat varje vaken tid till mig. Jag sysselsatte mig själv. De var inte med på en endaste av mina fotbollsträningar, scoutträffar eller vad det nu var. Jag fixade det själv ihop med ledare och kompisar och hade jättekul!
När mina barn var små satt jag ganska ofta med en bok och läste (fanns inte mobiler då, hehe) medan de lekte i trädgården, i parken osv. De kom med jämna mellanrum och fikade eller bara gosade lite. Trygga fina vuxna har de blivit ändå.
Jag har inte heller gått in som assisterande tränare eller lagt varenda helg på att stå på matcher eller tävlingar. Mina barn har fått växa upp med känslan att de gör sånt de tycker är kul OCH de har förstått att det är KUL att vara vuxen. ”Mamma gör sånt hon tycker är kul, precis som vi.”
Visa era barn att ni har ett värde precis som de, ni finns inte till enbart för deras skull utan har även egna intressen och liv. Jag lovar att oddsen för att de ska vilja bli vuxna och stå på egna ben blir klart bättre då.
[…] Blankens: […]
Håller med till 100%
Lustigt, precis vad jag tänkte på igår! Jag satt i parken med min unge och fick dåligt samvete för att jag började pilla med mobilen när hon satt och lekte bredvid. Sen kom jag på att jag ju ägnar typ 95% av min vakna tid med att mata, leka, gulla, vyssa, busa m.m. Inte tusan mår hon dåligt av att få vara lite i fred en kvart i parken på en filt med sina leksaker. JAG vet att jag gör mitt absolut bästa som jag kan för min dotter och då skiner jag i vad andra som går förbi som ser oss en sekund kan tro eller tycka!
Verkligen! Det blir något slags tyst krig föräldrar emellan. Vid vår stora park här i förorten har föräldrar både gungat sönder gungor och trähästar pga sin iver att vara barnen till lags. Min dotter brukar glatt hoppa fram till andra barn för att fråga om de vill leka, men barnen är redan upptagna att leka med sin förälder som i ärlighetens namn ALDRIG leker lika bra som bara barn. Att sitta på en bänk och titta på/kolla mobil/läsa tidning är det värsta man kan göra. Då vill jag bara påminna alla rättskaffens personer om att våra föräldrar satt på en bänk och rökte gula blend. Hade mobiltelefon funnits hade de gladeligen surfat vilt. Min dotter sammanfattade det bra ”kolla, inga gungor är lediga för det är vuxna på dem. Det är ju helt bananas”.
Off topic, hann just köpa ”The Rebecca”. Tjohoooo!
Så sant. Vad händer med fantasin om vi vuxna är där och styr upp alla lekar och löser alla små problem. Vi måste låta dem vara ibland så de får en chans att utveckla fantasin.
Är rätt så stolt faktiskt över att jag är duktig på att INTE ha dåligt samvete, eftersom mina barn har det oförskämt bra på alla sätt. Blev så trött på det där…och hade det ansetts ”bättre” om du satt med näsan i en bok medan barnen lekte (som våra föräldrar säkert gjorde)?
Tid med föräldrarna står högst på önskelistan för de allra flesta barn (har jag hört nånstans)! Därför är ju toppen att man kan förena jobb och tid med barnen på det sättet – helt rätt spår!
[…] Blankens skriver idag så himla bra om mobil-samvete och jag spinner […]
Så sant. Och det är inte som att tidigare generations kvinnor ägnade sina barn all uppmärksamhet – det skulle tvättas, städas, läsas bok eller tidning, ringas vänner på fast lina. Kan ju bara tänka mig hur mycket en annan hittat på när mamma var upptagen med annat. För nåt annat har mammor ändå alltid behövt göra.
Håller helt med, även om det förstås är lååångt ifrån alla som har jobb som kan utföras via mobil på en parkbänk.
Ett tydligt minne som jag har från min uppväxt är för övrigt när jag torkade mig själv i baken för första gången för att jag tröttnade på att vänta på mamma som bara pratade i telefon hela tiden. Hehe. Alltså: man växer av att klara sig själv.
Håller med om att barn i den åldern dina är absolut klarar av att fixa lekparken på egen hand o att det är bra att leka med andra ongar. Sen som sagt är det ju förmodligen inte jobb som de flesta utför sittandes o byggandet på sin gamnacke men det behöver ju inte vara sämre för det.
Det som kan göra mig lite ledsen är när man ser mindre barn som ligger i sina vagnar o söker kontakt med sin förälder o inte får se nåt annat än ett hårfäste o tillslut tillrättavisas då jollrandet övergått till skrik … Men det är ju helt annat än din situation tror bara att, precis som mycket annat, har vissa svårare att klara sig utan mobilen o att känslan av att inte titta i den ger en viss ångest. Min polare var på badstranden häromdagen o blev förvånad över hur fort vissa föräldrar sjönk långt ner i sina skärmar o tidningar när barnen sprang ut i vattnet. Man får välja sina platser helt enkelt. Fortsätt jobba med dina supersnygga skor! Du är en superb förebild för dina barn o oss andra! Glad sommar!
Håller med alla!!! Minns när min pappa satt och läste tidningen och nu tjatar han på mig för att jag kollar på mobilen när jag är med barnen… Barn SKA inte ha konstant uppmärksamhet. De kan leka själva. Kram
Du har så rätt! De allra flesta jobbar dessutom för att barnen och familjen ska ha det så bra som möjligt, och det är väl superbra att kunna kombinera på det här sättet. Jag älskar dina skor förresten! Kram
Håller med!
Dock gäller mobilförbud på stranden när en vakar över barn: http://www.barnakuten.nu/barns-rattigheter/det-livsfarliga-vattnet/
Hej cecilia! Vill börja med att tacka för en härlig blogg som jag följer dagligen… Tycker att du verkar vara en skön tjej med bra tankar, men nu var jag tvungen tycka till för jag håller inte med dig i den här frågan. Frågan om mobilanvändandet för vuxna inför barnen handlar ju inte om att arbeta en timme i en park när man är där med barnen. Klart att det är ok! Och klart barnen behöver lära sig att leka själva! Självklart!
Jag är lärare och ser alldeles för många föräldrar som hämtar sina barn utan att titta dem i ögonen och fråga hur deras dag har varit, nä dom kommer pratandes i telefon eller skrivandes på telefonen. Kommentarerna till barnen är bara- snabba dig, vi har bråttom! Inte konstigt barnen söker bekräftelse…
Du skriver om att det blir svårt att hinna med heltidsjobb, tidig dagishämtning och yrkesliv… Helt rätt, därför måste man kanske ta det lite lugnt med detta när barnen är små, inte avstå från yrkesliv utan bara ta det lite lugnt några år. Tiden när barnen är små går sååå fort och sedan har vi massa tid att utveckla oss själva då barnen blivit stora.
Oj, nu blev det massa tankar som ville komma ut… Men iallafall, jag tror telefonen åker upp lite för ofta inför barnen i många familjer. Hoppas du förstår min syn på saken också…
Kram Josefine
Hej Josefine! Och tack för din synpunkt. Jag håller förstås med dig om att de föräldrar som inte kan foka på barnen ens en sekund utan alltid och totalt är uppsnurrade i sina jobb, har en hel del att bli bättre på. Men jag tror samtidigt att vi är många som faktiskt är väldigt närvarande föräldrar som ÄNDÅ får dåligt samavete för att vi pysslar med mobilen när barnen fixar med annat – och det är väl mest oss jag tänker på i det här fallet. Tycker det är bra synpunkter här som alla har, det gör väl ingen skillnad om det är en mobil eller tidning, men just mobilen har fått bli symbol för ”kollar du Facebook eller?” när det i själva verket säkert är en hel del viktigt som passas på att uträttas där. Om det så bara är att läsa tidningen i mobilen en stund.
Amen! Helt rätt! Vi är så oerhört bra på att ge oss själva (och andra föräldrar) dåligt samvete så fort vi gör minsta lilla antydan till att verka oengagerade i vårt föräldraskap! Men som sagt – vad gjorde våra föräldrar och deras föräldrar? Ja, inte tusan lekte mamma med mig jämt och ständigt när vi var i parken eller på badstranden! Hon satt på en filt, löste korsord eller pratade med andra vuxna! Man fick lära sig att leka själv och inte få bekräftelse på ALLT! Tror denna ”curling-generation” kommer ge barn med sämre initiativförmåga och självsäkerhet eftersom se förväntar sig STÄNDIG bekräftelse och samspel med vuxna. Hur tusan ska de klara sig i yrkeslivet sen..? Så fortsätt kolla mobilen! Det ska minsann jag också göra!
HURRAAA!!
Alltså jag tänker så här, huvudsaken är att man ALLTID någon gång under dagen i MINST 30 minuter lägger bort mobilen och är total fokad på barnen. Verkligen lyssnar på vad de säger, ser dem i ögonen och ställer motfrågor på det de berättar. Sen när och var detta sker är mindre viktigt (så vida det inte är vid badvatten där man alltid måste ha koll). PS! Jag har också klippt mig kort inspirerad av dig. Tack! Många fina kommentarer får jag.