Någon bad att jag skulle be mina kompisar som var här i helgen berätta om mitt värsta modeminne. Det gjorde jag. Jag var nästan helt övertygad om vad de skulle svara, och jag fick rätt.
Hela högstadiet var en väldigt experimentell period för mig modemässigt. Jag lyssnade på punkmusik och Nirvana. Blandat med hårdare musik som Sepultura och Pantera. Det här påverkade så klart mitt sätt att klä mig. Dr Martens var ju förstås ett måste (hey, det var ju 90-tal) och militärjacka med en massa nerklottrade politiska budskap på. Man kan säga att jag befann mig i något slags limboland mellan punk och grunge. Jag var väldigt engagerad i mina kläder, på ett ganska kreativt sätt faktiskt. Fixade och donade med saxar, trådar, färger och med symaskinen. Ibland blev mina små kreationer riktigt snygga, andra gånger kanske inte lika fina utan bara helknasiga. Men ambitionen fanns där. Det var dock inte alla gånger jag vågade ha kläderna jag knåpat ihop på mig i skolan. Var väl rädd att folk skulle ”tro att jag va nåt” eller så. Minns en gång hur jag efter att ha velat länge till slut åkte hemifrån på moppen i ett par stora pösiga brallor som jag sytt ihop av säkert 50 olika tygbitar i alla tänkbara färger. Men jag vågade inte go all the way så att säga. 100 meter från skolan stannade jag och bytte om till en nödbralla jag hade med mig i väskan. Det där att jag ville mycket, men inte riktigt vågade var väl bakgrunden till vad jag nu ska komma fram till: min absolut värsta modemiss genom tiderna.
Jag var sjukt sugen på att raka av mig allt hår. Men vågade som vanligt inte göra det hela vägen. Så jag klippte det svinkort, bara en halv centimeter eller så, och sparade smala tofsar och testar här och var som jag sen färgade morotsorange. Vissa av tofsarna flätade jag och sen trädde jag upp stora kulor på flätorna. Andra testar hängde löst. När det sen var dags för skolavslutning och jag såg ut så här i håret, tog jag i något slags infall att vara snäll mot mamma gissar jag på mig en blå och vit-rutig liten klänning och matchade med Martens (vad annars?). Jag vet inte om ni kan se bilden framför mig. Jag kan. Och det gör ont. This ain’t a pretty picture direkt.
Jag har en bild från högstadiet på mig, Theresa och Lovisa i bokhyllan. Jag har fått den av Kristin som också är den som tog bilden. Det var väl ungefär så här vi såg ut. Dreggiga men ändå rätt härliga.
Den tjusiga mössan som jag har på mig hade jag faktiskt stickat själv (nähä?)
Ååååh va underbart att läsa att man inte är ensam om sådana där hemska klädminnen från 90-talet
Jag hade exakt samma period som min ”värsta”-grungetiden
Baggy militärbrallor dr martens farfarströjor och så rakade jag av hår på sidorna av huvudet men hade långt hår kvar över
Du kan tänka dig hur hemskt det såg ut när jag väl valde att låta underhåret växa ut?aaah men jesuuus
Tack för underbar läsning!
Underbart! Snälla snälla Cecilia, det skulle vara jätteroligt att få se lite fler bilder av din klädstil genom åren. Önskar mig ett inlägg men många bilder på galna outfits! Tänk på oss stackare som hade bävernylonoverall när grungen var som störst, vi vet ju inte hur det såg ut då!
Haha! Fantastiskt! Jag har en väldigt snarlik modeuppväxt bakom mig. Jag och en klasskompis letade secondhand, mammas lådor och sydde själva. Dessutom klippte jag håret själv och färgade och blekte. Allt från henna-orange till klorinblekt. Vi såg inte kloka ut, men vi hade kul! Några exempel från mitt 90-tal:
Neongröna manchesterbyxor i clownmodell från en maskeraduthyrare. Till det orange gympaskor i siden, gul liten tshirt, på det pippi-tshirt i barnstorlek och på de regnbågsfärgade hängslen. Krusat hår. Tjena!
Knalllila utsvängda manchesterbyxor, lila batikad t-shirt och virkad väst. Brett sidenband runt halsen och tvinnade björk-knutar i håret. Gärna bara i luggen, som två horn..
Pjamasbyxor i bäckebölja från secondhand. Orange helehansenväst!
Overknee-strumpor (gamla fotbollsstrumpor) kortkort rutig kjol, militärjacka från ÖB med kompisars autografer (och kändisar som Lennie Norman och John Haudi!) och tygmärken, säkerhetsnålar och annat skräp. Blekt page med neonfärgade stora plastgem som hårnålar!
Till det mesta tiohåls-dm:s givetvis! Till och från runda färgade lennon-solbrillor.
Fan, vad roligt vi hade och fan vad trackade vi var. Tänk hur gärna man egentligen bara ville passa in, men samtidigt hade ett så stort behov att hitta sig själv, sticka ut, skapa ett jag…
Synd bara att man inte fotade mer. Detta var ju före både digitalkameran (film och framkallning var rätt dyrt) och modebloggarnas tid!
/L
Åh så härligt! Tycker att det är kul att läsa om dig och dina vänner. Känns som man får en mycket bättre bild av dig. Vore kul att se bilder från när ni var tärnor åt varandra. Tack för bra en blogg!
Hej, Cecilia!
Var har du köpt de fina svarta skorna med dragkedja bak nånstans?
Tack för en fin blogg!
/Sofie
Så härligt å höra att du är den du är! Någon man faktiskt kan relatera till å det gillar jag skarpt…:) Läser många olika modebloggar men din hör till den absoluta favoriten av den anledningen att du verkar va så helmysig och jordnära! Gillar också att du skriver om Bonnie (och det lila pyret i magen) då jag själv också har barn!
Tack för en toppen blogg!
Härligt med vänner som håller ihop länge, och viktigt att vårda sin vänskap för att den även skall hålla i framtiden. Jag tror inte folk alltid förstår att man även måste vårda sina vänner, inte bara sitt förhållande till sin partner. Jag försöker ta hand om mina vänner, liksom du och dina verkar göra. Fint att se. Vore kul att se mer bilder. Tack:)
Underbart!
haha, har du verkligen inget bildbevis av den där hemska frippan nånstans i gömmorna? Låter underbart gräsligt. 😀
Jag var väl inte heller den mest välklädda i min ungdoms dagar direkt. En av lågvattenmärkena var när jag klippte håret kort i nån slags svampmodell, hade vida brallor & storskjortor till det med ett par gigantiska hornbågade glasögon (var närsynt sedan unga år) samt ett peacemärke i halsband som pricken över ”i-et”. *burr* Det finns dessvärre bildbevis på denna hemska utstyrsel på skolfotona mm.
haha härligt! men jag tycker inte att du är allt för olik dig själv på den gamla bilden, jämfört med hur du ser ut idag. i alla fall inte med mössan 😉