”Var noga med spriten” var rådet vi fick inför Egypten-resan. Och då menade man inte den typ som dricks, utan den variant som dödar magtjorvsbakterier. Det gäller att desinfektera händerna som sjutton alltså. Då håller man sig frisk. Sägs det. Well. Chansa vill man ju inte, så vi har bunkrat upp med gelsprit och servetter – och vi använder dem flitigt. Fastän det känns lite jobbigt. Eller dumt snarare. Jag känner mig hemsk som sekunden efter att ha gett taxichauffören hans pengar halar upp en liten flaska ur väskan och tvager händerna. Skulle någon göra så mot mig skulle jag bli förärmad. Varför tycker den där människan att jag är en lortgris? Men det är ju inte det det handlar om. Jag vill bara inte bli sjuk. Så jag smygspritar. Låtsas vara hur cool som helst med lösspringande katter och lortiga sedlar. Och sen, när ingen som kan ta illa upp inte ser mig – så smygspritar jag.

Fast vad vet jag. Det står säkert i detta nu ett gäng egyptier nånstans och skrattar åt oss känsliga européer som inte kan lämna världsdelen utan att insjukna.

Hur som helst har vi det fortfarande underbart. Det har varit lite disigt idag. Inte jättevarmt. Men vad gör det. Vi är lediga. Och spritdoftande. Inte på grund av den sort som dricks, utan av den andra.