Är hemma hos mamma och efter att vi fått lunch serverad och sen badat tyckte hon att jag och Per skulle lägga oss och vila lite, ”så tar jag med barnen och kollar på fåren”. Jösses. Vilken trissvinst. Att bli beordrad att bara få… lata sig. Mammor är verkligen helt fantastiska.
Kollade förresten nyss i en sån där ”Mina första år”-bok. Min egen. Som mamma skrivit. Där stod till exempel att jag pratade tidigt och (understruket) väldigt mycket. Dessutom var det fram till ett och ett halvt års ålder lögn att få mig att sova en hel natt utan att vakna. Jag skulle ha nattvälling och det kunde inget ändra på. Jag läser detta och tänker glatt att det kanske inte finns så många synbara släktdrag mellan mig och mina barn (ja, de är ju anmärkningsvärt lika sin pappa båda två) men att nattaptit och pratkvarn-het tydligen också kan gå i arv.
Lämna ett svar