Måndagar mellan 9.30 och 10.30 är en helig stund för mig. Då brukar jag så ofta jag kommer åt tuna in Knattetimmen (så himla gulligt namn också) i P4 och lyssna när Louise Hallin, barnmorska och terapeut och Malin Alfvén barn- och föräldrapsykolog tar sig an lyssnarnas hemmadilemman. Inte bara får man kloka råd kring hur man bäst hanterar olika situationer med barnen, nästan varje gång jag hör programmet börjar min gråtkran strila också. Jag blir på något vis så oerhört rörd över båda dessa kvinnors samlade klokskap, och dessutom så väldigt känslosam över all den här kärlek som de inringande föräldrarna visar för sina barn. Och. Inte minst; den enorma förståelse Louise och Malin visar för både barn och föräldrar. Deras ord hjälper mig ofta att känna mig viktig och betydelsefull i min roll som mamma, och det stärker mitt självförtroende. Så här säger Malin, och det är enormt trösterikt tycker jag:
”Att vara en superförälder, det är det allra värsta vi kan vara! Vi måste visa våra ungar att vi är mänskliga med alla fel och brister, och visa dem att vi tillsammans kan lösa problemen.”
Nu är Malin Alfvén nominerad till Stora psykolog-priset, och jag hoppas och tror att hon kammar hem det här!
[youtubeplay id=”Qk1iHkTkB1k” size=”medium”]
Har precis beställt ”Trotsboken” som hon skrivit. Fick akut behov av lite vägledning eftersom min älskade 2,5-åring är inne i en lite påfrestande period just nu:) Hoppas hon är bra.
Verkar vara en skön kvinna det där, hoppas att hon vinner:). Som förälder till en underbar ett åring undrar jag hur det kommer sig att så många föräldrar behöver psykologhjälp med sina små barn, är det något som är fel med vår generations föräldraskap som gör att så många föräldrar inte klarar av de konflikter i vardagen som kan uppstå mellan barn och deras föräldrar? Behöver man verkligen psykologhjälp om barnet inte har någon form diagnos som gör att barnet och dess föräldrar behöver det där lilla extra stödet som i just deras situation faktiskt kan vara avgörande för om vardagen ska komma att fungera på bästa sätt. Bara en liten tanke som poppade upp när jag läste och lyssnade om/på denna fantastiska kvinna.
Jag ÄLSKAR också knattetimmen. Eftersom jag inte är nån större musikdyrkare brukar jag lyssna på gamla eller missade avsnitt i telefonen när jag är ute å går! 😀
Å oavsett vad programmet har tagit upp så känner man sej alltid styrkt som förälder! 🙂
Cecilia!
Jag kommenterar sällan men har läst din blogg troget sen, ptjaa…, 2006 kanske. Tänkte bara droppa ett litet meddelande och säga det att du är verkligen uppskattad! Jag ledsnar aldrig på inlägg, bilder och funderingar. Du skriver så himla bra, man riktigt hör din röst, och du bjuder på dig själv i alldeles lagom dos.
Så, trevlig helg, du fina människa!
Hej! Tack för en jätte bra blogg! Har följt dig länge! Bra av dig att uppmärksamma psykologkåren! Det finns så många bra psykologer där ute som gör ett fantastiskt jobb (underbetalda i jämförelse med läkarkåren…)! / Sara, mamma och leg psykolog
Skriv din kommentar här!
Jag har inte själv barn men ÄLSKAR att lyssna på de här två damerna. Så kloka!
Jag håller helt med dig Cecilia, det är så befriande att lysna på Louise och Malin, deras tips är i huvudsak: gör det som passar din familj bäst…