Min treåring påminner ganska ofta om mig själv som tonåring. Hon kan stampa med foten i golvet, ryta ett frustrerat ”Gahhhhhhh!” och lämna rummet när jag och Per retas med henne. Och igår natt dissade hon mig på ett sätt som fick mig att fnissa och skamset lyda hennes order på samma gång. Bonnie gör alltid en väldigt stor sak av lukter. Hur saker luktar. Vad de luktar som. Om det luktar äckligt. Och om Rio så bara börjat överväga att bajsa i blöjan larmar Bonnie direkt. När jag har varit och tränat får jag alltid höra att jag luktar äckligt och hon säger till mig att gå och duscha. Direkt. Snälla?
Hon brukar tassa över till vår säng på nätterna, och det är alltid till mig hon kommer. På natten har Per liksom ingen chans, då är det bara jag som gäller. Det är en stor grej det där. Att komma till mamma på natten och gosa. Och det gjorde hon igår också. Men jag märkte hur hon snurrade och inte kunde somna om. Sedan viskade hon försiktigt ”Mamma, du kan gå och lägga dig bredvid Rio istället”. Jag blev förvånad, eftersom detta i vanliga fall är något hon aldrig skulle säga, inte nattetid åtminstone. ”Va?” Ska jag? Ja, det kan jag vill? Varför vill du det?”. Tystnad. Sedan: ”Jo. Mamma, du…. du luktar… svett.” Jag var liksom helt sömndrucken och vimmelkantig och utan att tänka närmre på om det var rätt sak att göra, lydde jag och bytte säng. Man vill ju liksom inte traumatisera sin dotter och ge henne eviga barndomsminnen av den svettstinkande modern. Ja ja. Sprang hur som helst och köpte en en ny deo dagen efter.
Igår var vi förresten på Miami Childrens museum, vilket jag verkigen kan rekommendera er att besöka om ni är i Miami med familjen. Massor att pyssla med och lära för alla åldrar!
Lämna ett svar