Det är så lätt att bara fokusera på praktisk problemlösning så här inför. Man glömmer nästan av det där vackra, underbara. Själva anledningen till att man gått runt och mått lite sisådär i nio månader.
Därför vill jag djupt och innerligt tacka dig Johanna. För din kommentar. Jag gråter så att tårarna sprutar.
Fint! Här kommer ett litet tips också, i all välmening. Om det funkar, försök att ha bebisen i sin ”lilla låda” eller liggande i sängen när storasyster kommer på besök. Jag fick det tipset när vi fick vår andra flicka, på det sättet kan man ta emot storasyster med pussar och kramar, och sen tillsammans titta på, och klappa lillasyster. Så behöver det inte bli ett svartsjukedrama direkt, utan Bonnie känner att du finns kvar där för henne. Sitter man med bebisen i famnen när storasyster kommer kan det kännas lite jobbigt för storasyster. Ja, ni fattar säkert. En liten grej bara, men som kan göra stor skillnad för ”stora” syskonet. Vi har precis två år mellan våra flickor, så det var precis så för oss.
Ja där kom nästan tårarna på mig med! Höggravid, hormonell och på övertid som jag också är. (Snälla bebis kom ut nu). Jag hoppas jag får ett liknande minne när lillesyskonet kommer till världen. Som fö gärna får vara idag =)
Kram och lycka till!!
/Marie
Vad häftigt att ha en förlossning så snart! Vilken enorm kraft vi kvinnor besitter som med våra kroppar kan föda fram dessa ljuvliga varelser som vi sen får följa genom livet. Det som hjälpte mig mest under min andra förlossning som blev fantastisk var att gå in i varje värk, stänga ute allt annat och verkligen känna hur min kropp tog mig allt närmare målet. Att värkarna var goda och hjälpte mig komma framåt. Jag var klar och fokuserad till skillnad från min första förlossning då värkarna och smärtan gjorde mig panikslagen och jag gjorde allt för att stänga dom ute. Den förlossningen var urjobbig till skillnad från den andra som var hur häftig som helst. Värkar=Bra! 🙂 Så tipset är alltså att jobba med din kropp och värkarna, inte mot. Lycka till!
Jag passar på att ta till mig av alla kloka ord och hälsningar som skrivs här till Cecilia. Ska nämligen själv skrivas in på BB om en timma, har paserat vecka 41 och med tanke på att jag inte får sova om nätterna och har konstanta förvärkar så sätts jag igång i eftermiddag.
Storsyster på 2 år är med mormor och morfar och jag hoppas snart få komma hem med lillebror 🙂
Tack speciellt till Anna Wi, dina ord ska jag tänka speciellt på nu när smärtan snart biter tag i mig.. har nämligen liknande upplevelser från hur vår dotter kom ut till världen och vill nu slippa detta så långt det går!
Har precis två år mellan storasyster och lillebror och det är alldeles underbart att se samspelet mellan dem. De är så glada i varandra (99 procent av tiden iaf) och har så roligt med varandra.
Fast jag ska erkänna att jag var smått panikslagen när vi skulle få lillebror. Hur skulle jag klara av all kärlek? Men saken är den att det finns inga begränsningar för hur mycket kärlek man klarar av att ge.
Och njut! Njut av magen och att du klarat så här långt. Det är ett mirakel har jag nyligen fått lärt den hårda vägen. Och njut av att du fortfarande ser skitsnygg ut. Trots att du är höggravid! 😉
Lycka till!
När vår dotter Greta föddes var storebror Ivar 1 1/2 år. När vi kom hem efter något dygn eller 2 så tittade han ner i mjukliften och sa
– Titta! Docka!
För honom var det inte så lätt att greppa vad som hände då. Jag minns att han var väldigt nyfiken!
Kram, Louise
jag lipar och jag är inte ens gravid!
Skriv din kommentar här!håller med lizzy.
Jag sitter på jobbet och gråter. Är inte gravid! Men minns mina små godingar när de var nyfödda.
Mäh! Nu grinar jag också 🙂. Sitter här med 4-åringen bredvid och liten i magen…
Jag lipar också. Jag är inte gravid (men har druckit ett glas vin). Fint sagt, fint det kommer bli! Kram och massor med pepp inför förlossningen.
Snälla… ta o ge oss mammor som inte kan få ett till barn ( samt de ofrivilligt barnlösa) en tanke. Så hemskt att höra flerbarnsmammor klaga att de är trötta osv… när vi andra skulle göra allt allt allt för att få ett barn till.
Mysigt! Ligger och ammar min 2-veckors mini och hör hennes små stånk och grufs, man blir lätt lite tårögd av att tänka på förlossningar och nya små knyten!
Ninni- tror inte att det är någon mening att provocera de som inte kan eller har svårt att få barn. Det är säkert bara en reflektion i var och ens vardag. Man utgår från sig själv och sina ”problem” och visst är man trött när man har barn, det ska man inte sticka under stol med. MEN det är också roligt att ha barn. Så är det med mycket här i livet tycker jag. Man måste få klaga, berätta verkligenheten och få lite stöd. Lika mycket stöd och respekt som jag skulle ge de barnlösa förväntar sig säkert alla småbarnsföräldrar där ute. I all välmening!
Så fint skrivet Johanna!! Känner verkligen igen den där känslan!
Lycka till cecilia inför förlossningen! Fast jag har en 6 månaders sittandes i mitt knä så kommer man så väl ihåg den där känslan. Och trots att hon är mitt tredje barn låg jag vaken stor del av natten och bara tittade på henne, lyssnade på hennes andetag och små grymtningar (spelade till och med in med mobilen för att det lät så roligt). Längtar faktiskt många gånger tillbaka till den där BB känslan trots att jag älskar livet med henne idag 😉 trevlig helg på er!