Det känns som att jag och barnen åkt tåg mycket på sistone, och nu gör vi det igen. Igår kväll åkte vi med min pappa till Värmland, bara för att idag följa med min lillasyster och titta på hennes nya lägenhet som hon är så stolt över. Tanken var sedan att vi skulle åka vidare till min mormor och säga hej till henne. Men så blev folk sjuka och den biten av trippen blev inställd. Nu är vi på väg tillbaka mot Stockholm. Vi har packning att stå i!
Att hälsa på urgamla släktingar, som mormor, är att inte kunna undvika tanken på att nu var det kanske sista vi sågs. Och eftersom det inte blev någon mormor och vi snart ska resa bort sitter jag här med jordens klump i magen och tänker att skulle hon falla ifrån nu, medan vi är borta, då är det nästan lite som att det är mitt fel. Det är det ju inte. Men det dåliga samvetet. Aj. Det får det att kännas så.
Tåg och gamla släktingar
av
Etiketter:
Kommentarer
-
Hoppas att din syster kommer att trivas i sin lägenhet! Förstår hur du känner med din mormor, men ibland blir det inte som man har tänkt, och då får tanken att man hade tänkt att hälsa på räcka. Brukar då för mig kännas bättre när man tänker så. Kanske ett telefonsamtal kan glädjas lika mycket och så visste hon säkert om att ni hade tänkt att komma så hon är liksom inte bortglömd. Hoppas att du förstår vad jag menar. Lycka till på ditt och familjens äventyr det kommer att bli så bra! Kram
-
Förhoppningsvis släpps tanken snart och du ser det från en annan vinkel!
-
Förstår precis. Befinner mig lite i samma situation med min mormor nu. Försöker tänka att jag får minnas henne som pigg och kry istället.
Lämna ett svar