Nu har vi ätit köttbullar med potatismos och avslutat med tårta. Världens smarrigaste marrängtårta som alla åldrar gillar. Det är förstås Kristins recept och den rekommenderas varmt. Eftersom jag lider av något slags köksosäkerhet som jag ärvt efter min mamma fastnar jag lätt i recept. Något som funkat en gång, blir genast en klassiker. Således var denna födelsedagstårta samma som förra årets.
Svärmor berättade om en man hon överhört på bussen. Han satt och pratade med grannen i samma säte om det rätt vidriga vädret, och kommenterade det hela rätt positivt får man ändå säga: ”Ja, visst är det kallt och grått, men snart är det jul, och klarar man sig bara dit är det ju bara ett ögonblick till midsommar”. Vet inte riktigt om jag håller med där. Den där ruskiga perioden mellan januari och april alltså. Fy farao. Det enda man kan göra är väl egentligen att liksom embracea. Jobba med skiten liksom. Det tänkte vi göra i kväll. Bastu. En whiskey. Och sedan krypa ner bland allt fluff i sängen och kolla på femte säsongen av Mad Men som jag köpte i söndags.
Lämna ett svar