I helgen har jag hängt med det här härliga gänget. Bonnie, Rio och så min syster Rebecca som var på besök. Rebecca har egentligen en rätt allvarlig sjukdom, även om man helst inte vill tänka på det eftersom det mesta ofta funkar på rätt bra och det är behagligare att låta det vara så. Dessutom har hon en näve handikapp som inte direkt gör livet lätt alla gånger. Jag tänker faktiskt sällan på det heller. För mig är hon Rebecca kort och gott, med allt som hör till. En varm, kärleksfull inte helt okomplicerad men ändå alldeles underbar människa. Men en människa som måste kämpa väldigt mycket mer än alla vi andra. För när man liksom inte helt passar in i ”normal”-begreppet har man kanske ännu svårare att hitta sin plats i livet än oss som åtminstone på ytan faller inom ramen. Och ibland skäms jag över att jag glömmer bort det. Men när jag tänker på hur jag själv var när jag var 23, och jämför med Rebecca som på många sätt kommit så otroligt mycket längre än vad jag hade då, trots att hennes väg dit har varit avsevärt mer komplicerad än min, så blir jag så enormt stolt över henne. Och i januari i år får hon sig första egna lägenhet, och det gör henne så gränslöst stolt över sig själv. Då jäklar ska vi fira Rebecca!
Har du förstorat dina läppar? De ser väldigt underliga ut! :-/
Härjärlig bild du ger av din syster. Hon är nog megastolt över dig också!
Kristina
Heja er! Kul att du berättar om din syster. Jag förstår mer och mer hur du blivit den härliga kvinna du är C. Kul att din syster ska få en egen lägenhet – det är ju stort för alla, men säkert extra stort för henne & ni som är hennes familj.
GO REBECCA!
jag har en bror som också kan räknas till the inbetweeners. det är speciellt och påverkar hela familjen på ett sätt som jag tror och tycker utomstående har svårt att förstå. det är min känsla och upplevelse iaf.
Fint skrivet! Och viktigt.
Åh vad kul att härliga Rebecka får en egen lägenhet! Sketabra!
Vad glad jag blir! Kul för dig Rebecca!
Roligt för henne! Och viktigt! Min mans bonusbror har DS och är världens härligaste grabb. För trots att han endast är två år yngre är det som om han är en 12åring. Men han har en anpassat arbete och en egen lgh sedan många år tillbaka. Han är så himla glad och nöjd med tillvaron. Alltid! Fint att se och man blir påmind om att uppskatta vardagen precis som den är.
Tycker alltid att det är lika härligt att få läsa när du skriver om Rebecca, hon verkar så himla fin. Och du skriver så fint om henne.
Jag ser Rebecca på stan ibland, en gång satt hon vid bordet brevid vårt på ett fik och hon flörtade och busade med min son. Verkade va en väldigt härlig tjej, go Rebecca!
Bra skrivet. Och bra jobbat av syrran!!!!
Åååhh, vilket fint inlägg! Blir helt rörd när jag läser det <3