Tid. Jag önskar just nu så jävla mycket att jag hade mer tid. Den räcker inte till. Jag jobbar dygnet runt (när jag inte är hemma med barnen och städar, fixar, lagar, matar, nattar, klappar, leker – Per är i Australien) men tiden räcker ändå inte till. Och då är jag ändå för jäkla snabb av mig ska ni veta. Men. Om knappt tre veckor packar jag ner familjen och sandalerna och åker till Miami. Då ska jag ta av mig klockan, lugna ner andningen. Prata lite långsammare. Slappna av i axlarna. Rulta ut ur ekorrhjulet. Stoppa fötterna i sanden. Värmas av solen. Vara ledig. Lucky me.
Halloj! Det här har inget direkt med inlägget att göra, men sak som jag funderar över… Jag tycker också mycket om att träna! Men håret, hur ska man göra med håret. Det blir ju så torrt… det blir ju mycket tvättande och så vintern på det. Jag skulle också behöva åka till Miami. Men i väntan på det, är det någon som har några huskurer för att liva upp torrt och trökigt hår? man vet ju aldrig… Ha det gott!
Hej, hej Cecilia! Härligt med Miami. Är också på väg dit snart 🙂 En liten fråga om träning.. du skulle inte kunna lägga upp lite fler av de övningar du gör när du tränar? Alltså inte hur man gör utan namnen på övningarna så kan man ju leta upp dem på nätet själv..
Hej Cecilia!
Min man är i Japan och har varit där i 6 veckor, så jag veeeet. Han har rest i 15 år, våra barn är 11 och 13. Man vänjer sig och tricket är att dra ner på sina krav. Mina barn är hela, rena och mätta. Strykning och överdrivet städande går bort!
Kram Malin
Åh, vad härligt det låter!!! När ni åker utomlands, vad brukar ni ha med för resevagn då? Vi ska åka iväg i höst för första gången med vår 3-åriga son. Men vet inte vad vi ska ta med för vagn. (Känns ändå som man kommer behöva en om man ska gå lite längre.) Vet du någon som är smidig? Robust, men samtidigt inte stor och klumpig?
Tack för en toppenblogg!
Vicken trist timing, är där 20-27…
Kunde ju suttit fint med en liten drajja på Lincoln….
Jaja, hoppas ni får det alldeles alldeles underbart 🙂
Ditt inlägg om tid gör mig faktiskt nedstämd. Menar du någonstans att det är synd om dig att du har så lite tid? Är du inte med och väljer någonstans, själv? Fasen, vidga dina vyer Blankens. Folk svälter i andra delar av världen, det finns förutsättningar som är lite, ska vi säga – annorlunda – än din önskan om mer tid. Prioritera bort då, för sjutton. Jag vädjar om större tankar på din blogg istället för detta i-landsproblematiska lyxdilemma.
Om något gör mig nedstämd är det föregående kommentar. Gissar att det är något sorts försök till samtal om perspektiv. Väldigt tråkigt formulerat i alla fall.
Världen är knasig, ingen människa skall hur som helst ensam behöva bli belastad för hur skev världsordningen är. Barn svälter och inte alla är priviligerade och kan ge sig själva och familjen en resa till solen. Men för oss människor handlar det ändå om att få ihop stora och små ting i livet. Och att hinna med.
Stora och små frågor är just det du tar upp på din blogg, Cecilia. Och det är därför den är värd att läsa varje dag.
anonym morsa: Jag vet inte, det kanske är du som behöver vidga dina vyer? Vad är det som får dig att vilja antyda att jag inte har hjärta över för svältande barn? Jag är säker på att du också ibland klagar över lyxproblem. Huvudverk, snuva – vad vet jag. Det är okej att göra det någon gång då och då. Det är okej att sucka över det skitsvåra i att få livspusslet att gå ihop, fastän man lever ett privilegierat liv. Jag är enormt tacksam över allt jag har, jag vet inte hur ofta jag nämner det i den här bloggen. Men visst finns det stunder när jag är orkeslös och känner stressen riva i bröstet. Visst handlar det om prioriteringar, och jag prioriterar och balanserar så gott det går mellan yrkesliv och familjeliv. Jag gör mitt bästa helt enkelt. Men ibland kör det ihop sig och nej – då går det inte att prioritera. Då är det bara att bita ihop och GÖRA. Och sedan kanske få unna sig att sucka en smula. Kan du ärligt talat säga att du aldrig gör det? Suckar och pustar? Alltid positiv och stark? Aldrig urlakad och trött? För jag lovar, hur kämpigt ditt liv i Sverige än må vara, så kommer det alltid finnas en miljard andra människor på jordklotet som har det otroligt mycket värre.
Tack för ditt svar Cecilia. Nej, jag är sällan urlakad och trött. Precis som du är jag oändligt tacksam för att
1. jag har lyckan att ha två små barn
2. de är friska
3. de går på dagis
4. vi lever och andas
5. vi lever i världens bästa land
6. jag slipper kämpa för min överlevnad
osv. osv.
Och dessa enkla fakta är tillräckligt för att jag faktiskt ytterst sällan är urlakad, känner stressen riva, suckar eller pustar. Det är inte synd om mig, jag är som du enormt privilegierad. Positiv och stark? Ofta men också bara vara, utan prestation, uppleva livets mäktighet i det som är. Stort som smått.
Jag blev trött på ditt inlägg om mer tid för det är ta mig fan ett lyxproblem och det är skapat av dig själv och ingen annan.
Tack för en givande dialog.
anonym morsa: Så klart det är skapat av mig själv, detta lyxproblem. Det betyder väl inte att jag inte har rätt att sucka. Jag gnäller fruktansvärt sällan ska du veta. Aldrig. Det här är inte heller gnäll. Utan mer ett konstaterande av hur det kan vara och kännas i vissa perioder. Och vet du vad? Skriver jag om att allting är bra för mycket och i för långa perioder får jag skit för det också. För att jag ”skönmålar” eller vad det nu kan vara. Jag är en enormt positiv människa. Och jag klagar aldrig. Men låt mig få vara trött ibland.
Anonym morsa: Du säger att du sällan är urlakad eller trött. Då är du alltså precis som jag! Av dem som läser och läst den här bloggen i sin helhet är jag övertygad om att det är få som skulle sammanfatta den eller mig som trött eller gnällig. En jävla massa andra saker kanske. Men inte det.
Tack Cecilia för dina svar, uppskattar dem. De gör att mina frågetecken skingras. Vi är pigga, positiva mänskor båda två.
Jag gillade uppriktigt sagt inte att läsa hur du jobbar dygnet runt, min tolkning var att det någonstans var ett ganska egoistiskt val som signalerar trist prestation. Tyckte att du gnällde när du uppenbarligen lever i en kontext med härligt överflöd (precis som jag och många, många andra). Nu blir du väl skitarg men så var det.
Det är sant att ”skönmåleri” som andra benämner en positiv och glad livsstil, sticker i ögonen.
Men vad härligt det vore om dagens småbarnsmammor kunde njuta lite mer av livet istället för att hamna i kvinnognällfällan.
Tack för att du svarade.
Anonym morsa: Tack för vad som blev en trevlig minidiskussion utan onödigt starka påhopp.
Tack själv Blankens. När man får föra en sådan minidiskussion med bloggaren känner man sig sedd och bekräftad som läsare. Verkligt trevligt!