Här ligger jag. I soffan. Redo med (de superläskiga vattenliksvita, HJÄLP? WHY?) fingrarna på tangentbordet. Men det kommer inget. Jag kan verkligen inte komma på vad jag ska skriva om. Damn it! Jag skulle inte blåst iväg det där om håroljan i går. Tittar ut genom fönstret. Per svansar runt på garageuppfarten och pysslar om vår nya bil som kom idag. Han älskar den. Jag tjurar lite för att den är så praktisk och mossig. Så mycket familj. Och det är jag gärna. ”Familj” alltså. Men inte när det gäller bilar. Då ska det helst vara stort/coolt/snabbt/vrålande eller… nåt som inte är tråkigt och praktiskt.
På tal om Per. Och familj. För egen del får han på sig kläder varje dag. Byxa, skjorta och allt det andra. Han ser snygg ut. Matchad. Det funkar liksom. Men när det kommer till barnen. He. Re. Jö. Sses. Jag är ärligt talat lite bekymrad de gånger jag är borta på morgonen och det är han som ska sätta på Bonnie och Rio kläder. I vanliga fall är det nämligen en uppgift jag gärna tar på mig. Men de gånger han gör det vet man liksom aldrig riktigt vad det är man ska hämta hem från dagmamman. Det är som om han medvetet letar fram de minst matchande plaggen i garderoben och så kombinerar han dem, hrm… kanske lite väl kreativt. En gång har han till exempel släppt iväg Bonnie i bara kalasbyxor (alltså strumpbyxor ) och för liten T-shirt så att det blev ett glapp och hela magen putade fram. Och i morse hann jag precis hejda henne innan hon lämnade huset i för korta jeans under en lång volangklänning. Jag frågade Per hur han tänkte och han bara ”mäh! hon gillar ju klänning. Och så var det lite kallt, så då tänkte jag att jeans var varmt och skönt till”. Herregud. Det vore ju som om han skulle gå till jobbet i pyjamasbyxor och kavaj. Något tjusigt. Något bekvämt. Helt logiskt.
Asså. Nu är det ju verkligen inte hela världen om det blir knasigt med kläderna ibland. Jag tycker mest att det är komiskt. Men nånstans vill man ju ändå helst inte att ens barn ska se ut som crazy cat ladies när de är ute och leker med sina kompisar.
Kolla. Det blev en text trots allt! Tänka sig.
Hahahaha! Tack för ett bra avslut på kvällen, fantastiskt roligt inlägg med dessa klädkreationer beskrivna :o) kan tro att han själv var rätt nöjd oxå hihi… som sagt inte hela världen men komiskt!
Och en jävligt rolig text dessutom! Jag skrattar så jag gråter! Crazy cat ladies! HAHHAHA! Och så mycket igenkänning. Love it!
För en sisådär 30 år sedan hade mina föräldrar dealen att pappa lämnade på dagis och mamma hämtade. Hon har berättat vilken vånda det var att varje eftermiddag upptäcka vad han klätt på oss. Av någon anledning hade han väldigt svårt att se skillnad på natt- och dagkläder, samt vad som var fest eller vardag. Färgglada pyjamasbrallor och lackskor? Jajamänsan. Till slut sänkte mamma kraven till att vara nöjd med om vi 1. Hade kläder på oss och 2. Att kläderna var någorlunda säsongsanpassade. Enda gångerna hon la sig i var inför fotograferingarna på hösten 🙂
Haha, igenkänning på hög nivå! Min sambo klär sig väldigt snyggt och matchande själv, men när han ska klä vår son, ja, då hamnar lillkillen nog i samma kategori som dina ”crazy cat ladies” 😉 Ser nästan fram emot när han ska gå pappaledig och får fria händer varje dag, då kan det bli spännande att komma hem :p
Har faktiskt inte alls det problemet, men jag har en dotter på 5 år som har väldigt bestämd mening av vad som är fint och inte. Våra meningar i detta går ofta i sär. Idag gick vi till affären och hon hade varit oerhörd bestämd att hon skulle ha en klänning men tyvärr fanns inga bra strumpbyxor rena. Det såg helt enkelt inte bra ut tillsammans, men jag tänkte att hon har ju ändå en ganska lång jacka som täcker hela klänningen. Så hon fick sin vilja igenom. När vi kommer till ICA är det många som är uppklädda för att det är skolavslutning och jag ser hur min lilla dotter tycker att de ser så fina ut. Då tar hon av sig sin jacka – jag fattar varför – för att hon vill visa hur fin hon är i sin klänning. Jag hade inte ”mage” att säga till henne att ta på henne jackan igen. Hihi, så gulligt ändå. Jag vet ju själv hur härligt det är när man känner sig fin.
Jag vet! Samma här!
Jag har löst det så snyggt att jag lägger fram kläderna dagen innan för att ”spara tid på morgonen”. Och då har jag två killar. Jag menar hur fel kan jeans och tröja bli? Mycket tydligen…
Jag tycker tvärtom att det är gulligt när vissa pappor klätt sina barn. En kompis man sätter på flickan rosa prinsesstyllklänning till dagis för att flickan vill, jacka & gummistövlar till det, tovig morgonfrilla med en tiara i ruffset, klart. Hur sött?! Och ungen är glad & stolt som en tupp! Ibland kan jag tänka att mammor kan styra barnen lite väl mycket vad gäller deras ”look”. Jag menar de är ju bara barn! Tycker de att prinsessklänning är kul låt dem. Så länge ungen är hel & ren (måste lägga till varm oxå med tanke på var vi bor), sen ska jag försöka släppa tyglarna lite när hon nu får en egen vilja. Min man kan missmatcha rätt duktigt ibland men jag skulle aldrig drömma om att byta då, jag menar han har ju valt de plaggen och gjort så gott han kan.
Haha tror jag ska prova pjamasbyxor och kavaj imorgon till jobbet – blir nog en hit!
Vi håller på och tittar på en ny bil till familjen, som då bör vara praktisk och mossig – precis som er 😉. Vad satsade ni på för bil och varför den?
Haha, hos oss är det tvärtom. Jag drar på klänning + bylsiga jeans på lilltjejen, eller på tok för olikmönstrade tröjor + byxor medan min kille matchar allt in i minsta detalj när han klär på henne. Lillgrabben vår som snart är 5 klär sig själv och han har bättre ”smak” än jag han också. Huvudsaken är att de kan röra sig och leka bra i kläderna tänker jag… men visst är min dotter mer ”välklädd” de dagar hennes pappa klätt henne.
Oj oj. Tänk att det ska vara ett problem. Jag älskar när barn är klädda hur som helst, av sig själv, sin mamma eller sin pappa. Modemedvetna blir de alltför snart ändå.
Haha jag dööör!!! Så sjukt roligt skrivet!!! Du borde göra en ”dagens” med Bonnie och Rio iklädda Pers matchningar! 🙂
Ha ha det blir ju bra vad du än skriver om..jag älskar och läsa om dina vardagliga händelser,precis som detta inlägget 😉 ha en bra dag i solen /KH
Hahaha!! Jag skrattar! Hög igenkänning. Varför bryr man sig! Och varför känner jag mig nödgad att säga till personalen att ”pappa har klätt på idag som ni ser”.
Hahaaa, precis så är det, fattar liksom inte varför jag bryr mig eller varför min man inte gör det. Tack för dagens skratt!!
Jag har gjort det till min lila grej, att lägga fram kläder dagen innan till stora tjejen. Så att sambon bara ska kunna klä, slippa kombinera ( det är han som gör allt annat med henne på morgonen). Inte för att han suger på det (fast det gör han) utan för att jag älskar att välja ut hennes outfits. Snart väljer hon själv och då får man hålla masken och bara leeeeeeee…
Haha, känner igen det där både hemmifrån och från jobbet 🙂 jobbar som simlärare och ibland kommer det små flickor med baddräkten bak och fram, och då är de ju inte där med sin mammor om man säger så 😉
Jag fattar inte detta iheller! Min man: samma sak! Han klär sig snyggt och fint pa jobbet, men var dotter kan han bara inte klä ordentligt. Tog pa henne en vinterkofta när det var 25 grader ute, med kalasbyxor. Ofta ofta när jag hämtar henne pa dagis undrar jag om de varit tvugna att ta reservkläderna eftersom det ’hänt en olycka’, men nej, det var sa hon var klädd i morse….
Jo! Fler tokiga kattanter, av alla åldrar och kön! Befria oss från smak och stil – jag menar det:-)
Min pappa var precis likadan. Rosa tights, en blommig tröja och orange väst ihop med några sköna gamla gympaskor. Han tyckte det funkade fint och det gjorde det visst, nu är jag själv (snart) vuxen och har inte tagit någon större skada. Gav nog dagispersonalen ett och annat skratt men det bjur vi på! Han var dessutom riktigt riktigt dålig på allt som hade med frisyr och hår att göra och när jag ville ha tofs plockade han helt enkelt fram dammsugaren och sög upp lagom mängd hår och gjorde tofs. Smidigt, enkelt och snyggt(?)! 😉
Min sambo satte på vår son MINA strumpor en dag. Och det är inte så att jag har små fötter. Jag har strlk. 39 och vår son är tre år.
När jag hämtade honom på dagis var han barfota, tänkte inte mer på det. Men sen hittade jag mina strumpor i hans låda och frågade om det verkligen var dem sonen haft på sig när han kom på morgonen… det var det.
Hej Cecilia, nu maste jag kommentera. Jag har last din blogg ganska lange och alltid forundrat mig over hur lika vi tanker och hur jag fnissar over dina texter i samforstand. Jag heter ocksa Cecilia, bor i USA, och har en dotter fodd sept-08, och en liten son fodd okt-10. Genom mina graviditeter fann jag alltid nagot att skratta igenkannande at har pa din blogg, och nu ar det jattekul eftersom barnen vaxer och gor liknande grejer. Tack for att du skriver och jobbar och gor vardagen lite roligare/glammigare for mig i USA!
Det här inlägget blir ju extra komiskt när du i nästa inlägg skriver om Bonnies svettiga sydväst-solhatt 😉
När min man skolade in vår stora son på förskolan klädde han vid ett tillfälle honom i en rea-fynds-skitful-ha-på-sej-i-sommarstugan-tröja, just den dagen fotades sonen för en bild att ha på sin hylla i hallen på förskolan, fick således stå ut med att se den där fula tröjan på bild varje dag sen. 🙂
Jag kan berätta om min man som klädde dottern, då kanske 2 år, och skjutsade henne till dagis. Det var jag som skulle hämta så jag ringde och frågade vad hon hade på sig och om det var nåt jag skulle ta hem.
Han svarade: Hon har på sig det du hade lagt fram. Jaha, tänkte jag, vad kan det vara?? Jag hade inte lagt fram ngt eftersom jag anser att han också vet var hennes kläder ligger. Ja, men det som låg i soffan, svarade maken. Då har han klätt på henne tvätthögen som skulle in i garderoben. Typ 3 tröjor, kalasbyxor, långkalsonger och byxor. Det var vinter och svinkallt så han trodde att hon behövde alla dessa kläder………….. Jag garvade så jag höll på att smälla av! Dottern hade klagat i bilen på väg till dagis på morgonen att hon hade svettats och det var ju inte så konstigt….
haha ha skrattar så jag gråter! känner igen det där, alltid lika spännande att hämta 😉
Hahaha jag döör, och jag har inte ens barn själv!!
Hahaha… Jag döööör! För det mesta lägger jag fram kläder, så är det bara för sambon att dra på dottern dem. Tror han tycker det är skönt att slippa välja.. Men det har ju blivit en del skratt också då bodys och känningar har åkt på bak och fram bland annat. Kan ju se lite kul ut.. 🙂
Skriv din kommentar här!Hohoho, roligt, roligt, roligt…
Då är han inte ensam då alltså, min make. Skönt att höra! 🙂
/ Terese
Jag skrattade så jag grät när jag läste detta!
Det är nämnligen ett stort problem även i min familj 🙂
Läste upp detta för min sambo som helt höll med Per ?! Konstigt 🙂
Du skriver så fantastiskt roligt Cecilia! Var tvungen att läsa för maken som skrattade lika högt. Känner igen mig/oss så väl.
Jag skrattade så tårarna sprutade!!! Fan vad bra du skriver. Jag tycker att du ska skriva en roman! Mom-lit liksom. Lovar att det blir succée!
Tack för att du förgyllde min dag