Någon frågade efter en utvärdering; hur funkar livet med tre barn? Jag tror att det är alldeles för tidigt för mig att kunna få grepp om; men än så länge kan man väl sammanfatta det som extra mycket. Av allt. Kaos. Tjafs. Men allra mest kärlek.
Och för egen del – jag är kanske inte svinbra på att hantera kaos – men får helt enkelt lära mig det. Vilket sannerligen inte skulle vara en dålig egenskap att lägga till sitt CV. Ett större lugn. Ett mer sansat temperament kanske. Man kan alltid hoppas!
Hur som helst är vi alla väldigt kära i Remy, och jag längtar efter att se honom växa upp -och växa ihop – med de andra barnen. De är tokiga i honom redan nu när han mest bara ligger som ett paket och sover eller gnäller – när han sen blir en kul liten tvååring – åh, jag kan liksom redan nu njuta av fredagsmyset vi ska ha ihop då.
Tre barn är lite svettigt. Men jävligt fint.
Lämna ett svar