Vi har en liten människa hemma som plötsligt blivit väldigt bestämd med hur saker och ting ska vara. Och inte minst hur saker och ting inte ska vara. Ja, hon är så bestämd lilla Bonnie, att ja och nej inte längre räcker till utan man måste vara ännu tydligare i sina åsikter, så nu går orden Absolut och ännu oftare så klart Absolut INTE! varma här hemma.
C: Vi tänkte att ska åka och hälsa på Mira och Milou i Karlstad snart, kul va?
B: APP-SO-LUT mamma!
C: Härligt, då gäller det bara att hitta en helg som passar. Men du vet att vi måste åka bil dit va? Och då måste ju du sitta i bilbarnstolen ett tag. Men det kan det kanske vara värt?
B: APP-SO-LUT IIIIIIIIINTE!
C: Så du tycker inte att vi ska åka då?
B: Nä, tyvärr. Det blir APP-SO-LUT INTE!
Det är liksom ingen tvekan om vem som bestämmer här hemma. Eller vem som tror att det är hon som bestämmer snarare. Det är en bitterljuv upplevelse det här med trotsåldern. Man blir ju så klart helt knäpp ibland, de dagar det bara ska krånglas, vad man än ska göra – går det att peta in någon form av krångel eller trassel någonstans – ja då ser man till att göra det. Å andra sidan är det så härligt att se det där lilla livet formas. Jag är så nyfiken på att få lära känna henne ännu mer. Vad är det för personlighet som gömmer sig i den där söta lilla kroppen?
För övrigt är mitt bästa recept mot trots att helt enkelt släppa igenom en del trassel. Finns det tid och möjlighet – låt dem trassla lite då. Lyckas man bara hålla sig från att bli irriterad tröttnar de ofta snabbare än om man brusar upp och säger ifrån är min erfarenhet. De vet ändå någonstans vad som är rätt och fel och blir knappast odrägliga och bortskämda för det. Har ni några smarta knep eller tips kring hur man hanterar bestämda små tvååringar kan ni väl dela med er? Jag kan tänka mig att vi är många föräldrar som ibland står rätt handfallna inför ens lilla barns lustiga nycker.
Vad vill du att dina barn ska lyssna på för musik? Läs gärna mitt inlägg och dela med dig om vad du tycker 🙂
Hej!
Mitt råd är att inte låta barnen vara med om de stora besluten så som om man ska åka någonstans utan var man kanske ska äta/ fika någonstans på vägen. Vissa saker får barnen finna sig i men sedan får man vara lyhörd så att barnen ändå är delaktiga. Sedan är det förstås så att man har mer tid och tålamod en del dagar och då är det bra så. Men trotsen kommer att finnas med dig i perioder ändå till de flyttar hemifrån så bara att vänja dig 🙂! Stora beslut alltså till de vuxna och sedan jämkning på vägen fram så alla blir nöjda.
Tack för kloka ord! Din blogg ger mig leende på läpparna. Ha en skön dag! //Karin
Min dotter får inte fatta några beslut hon inte förstår konsekvenserna av. Tex får hon inte gå till förskolan finskorna fast hon vill i smällkalla vintern. Detta för att jag inte vill att hon ska uppleva att hennes beslut är dåliga beslut då hon skulel frysa förfärligt om tårna på väg till förskolan. Det tror jag påverkar hennes självkänsla negativt.
Jag tänker precis som du. Har en treåring och tycker inte att det har varit en särskilt jobbig period – snarare härlig! Det ÄR ju jättekul och spännande att se vem han är, hur han tänker och funderar. Så länge det inte är ”hälsofarliga” saker vi diskuterar så kommer man jättelångt genom att vänta ut och prata om det – jisses vad de faktiskt förstår trots att man ibland undrar hur mycket de fattar. Det är en SÅ häftig känsla att få en respons på att ens ganska långa och resonerande inlägg ”i debatten” emottas på ett riktigt bra sätt som visar att han faktiskt förstår även om han inte har den minsta lust att förstå!! 🙂
Jag har en extremt bestämd liten tjej hemma på 3 år och det är inte helt smärtfritt alla gånger. Vi låter henne bestämma saker som vi ändå har styr över tex hon väljer mellan kkläder som passar årstiden, dricka välling i soffan eller sängen osv. Dock får hon inte välja på allt utan vissa saker får man bara tugga i sig såsom att tex borsta tänderna. Tror inte heller man ska inleda med en fråga alltid, t ex ska vi gå och lägga oss nu? inte så svårt att lista ut svaret på det. Min tjej gillar att bli förberedd så jag brukar säga att om 10, 5 min ska vi gå och borsta tänderna och sen gå och lägga oss.
En sak jag faktiskt tänkt när jag ser dina bilder är att Bonnie inte verkar så trotsig eftersom du lyckas få på henne så fina outfits varje dag. Min tjej bråkar om kläder jämt och är det inte ett kitty-tryck på eller liknande är det kört. Har backat helt och köpt hem ett lass med ”sånna” kläder för att undvika iaf det bråket;-)
Eller så har du och Bonnie samma smak helt enkelt
Det du beskriver ovan ser jag inte som något slags trost överhuvudtaget. Det är ju bara henne åsikt. Trots för mig är när det är skrik, gråt, och bank med små händer i golvet för att hon vill ha precis som hon vill ha – oavsett vad det gäller. Så har vi det hemma just nu med vår 2,5 åring som är väldigt bestämd i det mesta. En av de mest trotsiga sakerna är vilka kläder hon ska ha på sig. Mitt nya knep är att jag plockar ut 2 olika outfits kvällen innan och hon får då bestämma vilken av dessa hon vill ha. Det verkar funka än så länge…. dvs. nu känner hon att hon är delaktig i beslutet. Annat trots gäller maten – hon vill inte äta något även om det är hennes favoritmat – där dealar vi med det så att hon inte behöver äta alls. Men då blir liksom inte trotset ”kul” längre för hon vill ju vara med och äta med oss. Vi bestämmer de stora besluten och sen får vår lilla trotstjej bestämma de små sakerna efter vägen. Instämmer med Tess, Bonnie har alldeles för lite ”kitty” på sig för att hon ska ha kommit in i något större trots ännu 🙂 Vänta du bara…
Ja, det du beskriver låter som en ganska lättviktig trotsare änsålänge.. Min dotter har trotsat ett bra tag nu och det går i perioder (just nu har hon en relativt icke.trotsig period, hoppas den håller i sig peppar, peppar..) och när det är som värst får hon utbrott över allt och slänger sig ned på golvet och storgråter. Det gäller allt ifrån mat, skor, ytterkläder, ta med grejer till dagis och läggning. Ett tag var hon fixerad vid en klänning som dessutom var för liten för henne, hon skulle sova och ha den på sig om dagarna smutsig eller ej. När det gäller mindre viktiga saker som t ex vilka kläder (bara hon har kläder på sig) så låter jag henne oftast vinna men närn det gäller viktiga saker så bestämmer jag och får således ta fajten.
Hos oss är påklädningen ett big issue, det gillas inte! 🙂 Men om vi bygger in lagom med alternativ funkar det. Att helt fritt få välja bland alla kläder klarar hon inte, det blir helt övermäktigt en liten människa på 2,5. Och den outfit vi tar fram kommer garanterat inte att duga. Så vi tar fram två outfits som hon får välja mellan, då har hon fått bestämma själv fast inom våra (trygga) ramar. Funkar än så länge 🙂 Det är lite svårt att se skillnad ibland mellan ”kan själv” och trots just nu, tycker jag.
Välj dina krig är mitt motto. Prata ihop er om vad som är viktigt och var konsekventa. Ta resten med en klackspark, för vad spelar det för roll om ungen dagiskläder inte matchar eller om hon vill äta middagen på en docktallrik med dockbestick.
Se det inte som hon trotsar utan att hon vill testa vad som gäller. Det ungar vet är det vi lär dom.
Hej,
Har en 2,5 åring här hemma som också är i trotsåldern. Vi kör ett knep som brukar fungera: omvända trots. Om Saga vägrar sätta sig vid bordet eller att äta så säger vi: Nä, Saga får inte äta! Nej absolut inte! Vem pinar inte då snabbt som ögat till bordet och hivar in maten med ett bus-skratt kluckandes mellan tuggorna? Jo Saga för nu tror hon att hon fick sin vilja igenom. 🙂 funkar varje gång även under påklädning. Rekommenderas!
Kan meddela att det blir värre med åren! Håll ut!
Time out har fungerat bra for oss nar barnen var mindre. Fast det kanske inte anvands i Sverige?
Petra