Men. Efter barn nummer ett började jag plötsligt får satans ont i rygg och axlar. Spänningar som gav mig gräslig huvudvärk. Efter barn nummer två har huvudvärken och spänningarna i bland varit snudd på outhärdliga. Dessutom. Jag kände mig inte stark. Alls. Kroppen har varit som en mjuk såspåse och jag har liksom inte haft någon… kraft i musklerna om ni hajar vad jag menar. Precis så jag avskyr att känna. Så. Efter en rätt misslyckad löparsommar (fotskada efter Göteborgs-varvet) skaffade jag träningskort för ett par månader sedan , och har sedan dess faktiskt tränat regelbundet. Jag. Den tränings-skygga. Har hängt på gym. Mycket ska man höra osv.
Fördelen med detta har varit 1) Värken är borta. Puts väck! 2) Jag har börjat få muskler 3) Tålamod. Vad SKÖNT det är att rusa av sig och bli alldeles endorfinhög, hänga en stund med bara sig själv och sina tankar, och sen komma hem och vara en morsa på jävligt bra humör.
Men. Eftersom jag (och alla andra arbetande småbarnsföräldrar förstås) har extremt lite tid över för träning, så vill jag ju gärna maxa den fjuttiga tid som jag hinner spendera på gymmet. Men det vet jag helt enkelt inte hur man gör, jag är ju som sagt rätt oerfaren. Och det är här Cai Owain kommer in i bilden. Killen som min homie Andreas Lundstedt tränar med och bara älskar. Som är sjukt engagerad i sina klienter och kan allt om kost och om just hur man maximerar sin träning för att snabbt kunna nå sina egna specifika mål. Åh vad bra! Min andra homie, Karin är lite (okej mycket) mer träningserfaren än jag – men vi sitter ändå i samma båt. Två barn på kort tid och nu är vi jäkligt taggade på att ta det här vidare. Varför inte liksom bara köra på och liksom satsa på att komma i sitt livs form? Vi tycker båda att det är en härlig utmaning, eftersom vi vet att det bara måste gå. Men. Några krav har jag: 1) jag vägrar hålla på med nån jävla kost. Joxa med mathavre och vad-fan-det-nu-heter, jag är väl ingen häst heller? Okej. Lite riktlinjer och kunskap att ha i bakhuvudet kan jag gå med på att ta till mig. That’s it. 2) jag tänker inte bli någon sabla träningsfanatiker. Jag ska träna för att det får mig att må bra. Och för att jag är en envis typ som gillar utmaningar och som nu bestämt mig för att två barn senare fortsätta mot superform.
Igår var jag hos Cai första gången. Jag fick stå på en märklig våg och det mättes fett och muskler. Och sen fick jag springa som en skenande älg på ett löpband tills tungan hängde nere vid fötterna och jag började andas… oroväckande högt. På torsdag ska jag dit igen. Då ska jag få ett träningsschema som jag ska använda på gymmet eller hemma.
Fett: 28%
Muskler: 30,7 %
v02max: (har med kondition att göra, hur mycket syre man tar upp nånting-nångting) 38,3 ml.kg/min
På fyra veckor skall dessa siffror putsas till; här är mina decembermål.
Fett: 24 %
Muskler: 31,5 %
v02max: 41 ml.kg/min
Jag och Karin kommer försöka träna samtidigt så ofta det går – vi har inte exakt samma mål eller upplägg, men jag tror att det blir extra pushande att göra detta ihop. Och så kommer vi ju förstås berätta för er hur det går med projekt Två barn och toppform som Karin döpt det till.
Barn nummer 3 fyller snart 1 år och jag har precis börjat återhämta mig efter ett ryggskott, så jag håller fullständigt med er det är ju nu vi ska vara i vårt livs toppform! Nu kör vi!!
Kram Emma
Hej! Åh vad jag känner igen mig.
Min äldsta är 4år och min yngsta är 1år. När stora var ett par månader började jag få nackproblem, gick till sjukgymnast, tränade där. blev lite bättre. fick lite tips på vägen men satte inte igång att träna regelbundet som jag gjorde före barnen.
När barn nr 2 var 2 månader fick jag världens nackspärr. Jag såg ut som Quasimodo (Ringaren i Notre Dame), ryggen var helt sne och jag kunde inte röra mig, än mindre amma utan att skrika av smärta.
Fick aktutid hos sjukgymnast och blev av med Quasimodosnedheten. Men nacken och smärtorna har precis blivit bra, det har tagit 10 månader för mig att få tillbaka full rörlighet i nacken igen.
Lösningen på problemet heter träning och avslappning och nattsömn. har jag inget av ovan är det skit och jag får ont igen. Tränar jag hemma (hinner inte med gym, dock gympapass på lokala sporthallen), sover ok och försöker låta bli att stressa så håller jag det under kontroll.
Önskar jag kunde göra som du och Karin. Jag är så taggad att komma igång igen.
Kommer peppa dig som få, fast vi eg inte känner varandra (men jag läst dina bloggar sen expressen fredagtiden). Jag vill veta allt!
Lycka till!
Vad spännande det ska bli att följa hur det går för er, är ju själv både mamma och träningsjunkie så det passar mitt intresse bra 🙂.
Att träna mår man alltid bra av, framförallt som morsa. Kroppen utsätts för stora påfrestningar under en graviditet och många icke ergonomiska lyft/bärställningar där efter som lätt sätter sina spår. Och så vill man ju såklart se snygg ut också!
Kör hårt.
Vad kul, jag vill också! 🙂 har pajat knät eftersom musklerna försvann i samband med graviditet och amning (jag har inte kunnat träna). Men snart så. Och det låter klokt att vägra dieter! Vanlig mat funkar ju hur bra som helst.
Heja dig!
Skönt att du är på rätt väg. Träning is da shit!
Du såg väldans snygg ut i söndags på galan!
Oj, vad det gav mig energi att läsa. Mitt eget träningsprojekt och tillhörande bakgrund ser liknande ut. Du skriver så smart, fint, roligt och varmt om det här, precis som om allt annat, så jag ska hämta upp skratt och lust härifrån till min egen träning.
Min sambo och jag delar på en blogg om vår träning eller våra träningskonflikter och familj;
http://paandrasidanjogg.wordpress.com/
Värk och fåfänga är helt klart starka drivkrafter. Det som får mig att cykla till gymet en mörk och kall höstmorgon (jag ryser bara jag föreställer mig cykelturen).
I’ll be following– fast det gör jag ju redan…
Härligt! Och så jäkla inspirerande, nu fick jag ny energi. Så pepp till dig!
Vad kul och bra det låter! Önskar att jag hann som 4-barnsmamma, men det är typ stört omöjligt. Om man inte hyr in barnvaktshjälp till de minsta kanske, men det är ju dyrt… Fattar inte hur ni hinner – alla glada pigga mammor med barn, er själva, mat, tvätt och städ, jag och maken hinner ju knappt sköta basicgrejor här hemma – alla tvättberg liksom hotar att kväva oss.
Ska bli spännande att läsa om hur det går för er i alla fall!
BRA!! Måste bara berätta om mina framsteg efter gymstart i januari 11 och gjorde inga mätningar då tyvärr, men i augusti gjorde jag mätningar och hör och häpna; min metaboliska ålder (fett/muskler fördelning/förbränning), var 20! (Jag är 36). Min fett % var på 22 och muskelvikten 44kg (väger 60) Och detta på ett halvår! Känns jättebra! Hösten nu blev slapp och kaloririk så jag gick upp 4 kg och som ett brev på posten;rygg och nackvärk,men nu, NU ska jag ge mig påt igen! Är superpeppad att må bra! (Har också en dotter på 3 år så man MÅSTE ge sig själv det bästa för att orka med livet helt enkelt!). Kämpa på Cecilia!
Åh, jag älskar dig när du skriver ”vägra hålla på med nån jävla kost”. Det räcker med att kika in på träningsbloggen här intill, där får man nog av fanatiker! 🙂
Känns mycket roligt att du och Karin drar igång detta projekt, och att ni båda poängterar att ni vill träna för att må bra i första hand, inte för att gå ned i vikt . Låt nu detta för allt i världen inte bli nåt bantnings-projekt. (Tror inte det är nån risk)
Jag kommer att följa er båda med stort intresse!
Hej Marie 4-barns mamma!
Vill bara säga att jag förstår dig helt. Jag har känt så väldigt mycket. Vi har tre barn och jag tycker själv att det är enormt stor skillnad från två barn. Just i hur mycket basic grejor det är att hinna med.
Min sambo tränar dessutom löpning väldigt hårt= många och långa pass och jag ville träna men kände att det inte hanns med= konflikter.
Vi började blogga tillsammans om träning, icketräning och hur man får ihop det. Du ser länken i min kommentar nedan.
Vi försöker nu träna tidiga morgnar och kvällar efter barnen lagt sig (om man kommer ur lägenheten för de där tvättbergen du nämner). Våra två äldre barn gillar också att följa med till Friskis lekrum. Där kan de se mig om jag kör ett pass och det är ofta andra barn där.
Sedan är vårt hem smutsigare, tvätt-, stryk- och lagningsbergen högre, lappar glöms bort att fyllas i och dagis får påminna oss om många saker.
Men jag är gladare när jag inte har ont i kroppen och det hoppas jag att mina barn har glädje av också.
Försök att få till nåt om du vill börja träna.
Lycka till
[…] idag hoppas jag att jag läkt och kan träna. Kommer kanske dock inte ha uppnått de där målen när vi ska testas igen om någon vecka. Och det stör mig något enormt, även fast det inte […]
[…] Nytt år. Nytt liv. Eller? Ni kanske undrar hur det gått med projekt Två barn och toppform? Jo då, tackar som frågar, det har faktiskt gått jäkligt bra, och jag som alltid varit […]