Nu är det måhända det där stökiga gravidmonstret som talar här, men so be it, hon måste också få ges i lite plats i tider som denna kan jag tycka. Jag måste bara få lufta en liten liten detalj som gnetat omkring i mig de senaste dagarna.
Alldeles nyligen skrev jag en superkort kommentar kring födelse och förlossning. Eftersom det är något jag tänker en hel del på när det om ett tag är dags att för mig att göra det igen vad det verkar. Jag berättade i ett par meningar om att jag sett en dokumentär som handlade om det som kallas ”natural birth” här i USA – att föda barn vaginalt och utan epidural. Jag har fött två barn. Första gången hade jag en jäkla otur med epiduralen och det hela blev en lång och plågsam process där jag först bara var bedövad i halva sidan av kroppen, vilket ledde till att jag fick en väldig massa mer epidural vilket till slut ledde till att jag ramlade ihop på förlossningsgolvet, kopplades ihop med ungefär en miljon sladdar och apparater, och bebisen hjärtljud började skena och mina krystvärkar försvann för att aldrig komma tillbaka. Bebisen fick slitas ut med rasande fart med hjälp av sugklocka. Var det en bedrövlig upplevelse? ABSOLUT INTE! Jag fick ju min friska bebis och överlevde utan större skador. När Rio föddes var jag laddad för epidural igen, men jäklarns vilken fart hon hade, någon bedövning hanns till min stora panik inte med men på bara ett par timmar var hon ute och trots obeskrivlig jävla smärta var jag i allafall vaken både fysiskt och mentalt den här gången och fick liksom vara med, mentalt, på ett annat sätt när det hände så att säga.
Jag var livrädd för att föda barn båda gångerna. Jag är ganska rädd den här gången med. Det är klart att jag hoppas den tredje gången blir mer som den andra än den första, men det jag hoppas hoppas allra mest på är väl egentligen bara att jag får en bebis som är frisk och hel och att vi båda klarar oss bra genom processen när han ska ut. Det är väl egentligen det enda som spelar någon roll. Har verkligen aldrig på ett endaste sätt fattat dem som känner prestige i det där med att föda barn. Eller prestige kring amning för den delen.
Men för mig var det en rätt spännande tanke det här med att kanske försöka ha inställningen att det här med att föda barn är något jag kommer klara istället för att vara livrädd för det? Jag blev liksom inspirerad efter att ha sett den där dokumentären (”The Business of beging born” – en dokumentär som på massor av olika sätt har sina brister, men som ändå fick mig att delvis fundera i lite nya banor).
När dock ämnet kom på tal så hördes snabbt ett par uppretade röster från olika håll som kände sig upprörda över hur jag ”dömde” andras sätt att föda barn. Och det är här det där skavet i mig kommer in i bilden. För ibland känns det som luften och ytan att andas och röra sig fritt på här och så fort det handlar om skriven text bara blir mindre och mindre. Som att jag är i en tank med bara en centimeter syre uppe vid ytan där man kan dyka upp och röra sig fritt. Det går liksom inte längre att skriva om någonting som inte är hundra procent PK eller hundra procent i linje med vad allmänheten känner eller accepterar. Det går inte att lyfta en fråga eller ett resonemang längre utan att själv genast bli dömd långt bortom det som i själva verket sagts. Det går liksom inte att ställa öppna frågor eller bjuda in kring resonemang runt en ny tanke för det drar så sjukt lätt iväg mot platser som jag inte alls känner igen mig i.
Genom alla snart tio år jag bloggat känns det som att bara går mer och mer åt det här hållet. Man håller sig borta från att tycka över huvudtaget eftersom debatten så snabbt går från att röra sig kring ämnet till att handla om mina brister som person.
I min värld kan jag helt enkelt inte greppa hur ett par rader om hur jag hoppas (men kanske inte har några direkta verkliga förhoppningar, förutom att göra vad jag kan för att försöka lägga en mental grund som handlar om självförtroende och lugn) att min tredje förlossning blir mer som den andra än den första – kan leda till att någon som fött på annat sätt känner sig dömd eller kränkt? Det finns väl ingenstans i detta någon som helst bedömning i hur andra vill eller har fått göra? Eller? Jag måste väl få känna något utan att man för den saken förutsätter att jag dömer alla som känner annorlunda?
Åsikter får man förstås ha om man vill, det är som vanligt inte det det handlar om. Men man kanske behöver läsa det som verkligen skrivits ett par gånger innan man drar på för stora växlar. För vilken skribent orkar annars ta upp en endaste sak bortom cup cakes och myspys i ett klimat där ord så lättvindigt vantolkas och det slutar med att textförfattaren står där mellan valet att sluta skriva helt, eller bli en sådan där iskall gås-skribent som stänger av helt och väljer att inte bry sig om vad andra tycker om en alls?
Hej Cecilia!
Jag har läst din blogg ganska länge, gillar det du skriver och de varierande ämnen du tar upp. Förstår inte varför man skall reta upp sig…
Klart att folk tycker olika och ibland kan det skrivande ordet bli missuppfattat. Men varför gå igång och bli så störd över en text.
Som sagt jag läser det du skriver och elder inte upp mig om man någon gång tycker olika om något.
Tack för att du bloggar!
Kram Sofia
Heja dig! Detta är ju som blogg dina ord. Alla är välkomna att starta en och föra fram sina åsikter eller berättelser. Din upplevelse är DIN och självklart måste du kunna prata om den, skriva om den och lufta den utan att folk går bananas. Keep up the good work!
Väl rutet! Ibland undrar jag om folk konstant går runt och tar illa vid sig. Själv jobbar jag på att ha mina åsikter och mina tankar, men inte låta andras val styra mig. Ja, jag kan inspireras av andra men tänker inte känna mig dömd av vad andra gör. Själv önskar jag att jag var hemmaförälder men bashar vare sig karriärkvinnor eller de som lyckats stanna hemma länge med sina barn för det. Jag önskar att min amning funkat och sörjer den, men hatar inte kvinnor som väljer att flaskmata eller avbryta en fungerande amning av olika anledningar. Hade folk agat sina barn, misshandlat hundar eller skrivit nedvärderande om folk hade man ju reagerat – men att berätta om sina egna val och tankar om förlossning, kosthållning eller val av bilmärke… orka bry sig!
Sen om du bjuder in till diskussion eller man har en tanke kring det som skrivs – fine. Men att börja skuldbelägga eller tokuppröras – ge er!
Förresten: grattis till graviditeten! Vilken härligt stor familj ni börjar bli 🙂
Kör på Cecilia! Det är mycket uppfriskande och naturligtvis din självklara rätt att uttrycka dina tankar och känslor. Jag är livrädd för smärta och kommer i största sannolikhet att använda epidural vid min första förlossning men jag känner mig inte det minsta kränkt av att någon annan tycker/känner annorlunda! 🙂
Cecilia! Sluta aldrig,du är ju bäst!
Hej Cecilia,
När jag läste ditt inlägg häromdagen och såg vilka typer av kommentarer som började trilla in var jag tvungen att läsa det igen. Och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan välja att tolka det som många gör. Som kritik. Som något du skriver för att du skulle känna dig som ”mer” kvinna för att du inte fött med kejsarsnitt. Men jag är inte förvånad för det finns få saker som upprör så mycket som graviditet, barnafödsel och amning i detta land. Det är inte så konstigt kanske eftersom det är en enorm upplevelse för varje kvinna. Jag har tre barn. Absolut genomvidriga graviditeten men bra förlossningar! Men att vi tjejer inte bara kan uppmuntra och peppa varandra? Det finns ju så många andra idioter som tycker sig ha något viktigt att säga i frågan. Min svärmor sa till mig att ”Graviditet är ingen sjukdom” när jag hade spytt non stop i 4 månader och hade så svår foglossning att jag gick på kryckor. Tack för den du! Och 40-talistgubben som tyckte det var förjäkligt med alla tjejer i min generation som inte ammade tillräckligt länge…
Jag förstår verkligen om du tappar lusten att skriva men jag hoppas att du fortsätter att ”skriva av” dig för jag fullkomligt älskar din blogg! Den är liksom en av de få som känns äkta. Jag garvar, gråter, avundas (LA – hallå!), sympatiserar och blir glad av den. Och jag tycker det är så befriande att du kan erkänna att du hade fel i en fråga. Vem kan inte ha det? Och varför måste du vara så himla perfekt bara för att du råkar ha en blogg? Jag är utled på alla dessa bloggar och Instagram-konton som bara förskönar och låtsas om att livet alltid är toppen.
Lycka till med bebisen! Pojkar är magiska.
Jag har läst din blogg i flera år. och kanske är det så att även jag drabbats av gravidmonstret då jag är i 3e månaden. Men nu känner jag att det är sista gången jag läser din blogg. Jag orkar inte mer. Det som en gång var så bra har bara dalat och det trista är att jag tror inte att det kommer bli detsamma igen. Det finns inget intressant alls i det du skriver längre. barn barn barn. hemmafruliv i LA. Nej det tilltalar inte mig. Podcasten gav jag tre försök. skamligt dåligt. Johanna Swanberg står ju klart och tydligt för det intellektuella, så varför hon valt att samarbeta med dig förstår jag bara inte. Pengar antar jag. och bara för att man är gravid behöver väl inte allt handla om det? Du som ska föda ditt tredje barn borde väl ha avdramatiserat detta vid det här laget. Men jag antar att det är ditt enda fokus nu och det är skittråkigt. Och angående att du inte kan ”avslöja” när du ska föda…det var det löjligaste jag hört. Du räknar alltså med att det intresserar folk? Det borde väl synas på dom ganska många selfies du tar.
Nej men herre gud. Ta en chill pill. Vad otrevlig du är. Cecilia skriver om vad som är relevant för henne just nu i livet. ( antar jag) hur vågar du kasta skit på det. Du låter bitter. Om det inte passar, va då större och walk away, stackars din partner;(inte ok
Så vilken tur att du inte behöver läsa bloggen då. Jag tycker inte likadant och tur är väl det. Att alla är olika. Fast du behöver ju inte skriva RIKTIGT så nedvärderande kan jag tänka.
Men alltså herregud och HAHAHA. Om du inte vill läsa eller lyssna, så gör inte det då – vad vinner du på att vara elak, blir inte det bara patetiskt? Lite svårt att skylla elakhet på gravidhormoner kan ju jag tycka, men men…
Och till dig Cecilia, jag läste inte ens in någon värdering i ditt första inlägg, varje persons upplevelse är ju ens egna. Men snart får man inte yttra någonting för någon annan jävel kan ju alltid ta illa upp. Jag tycker i alla fall att bloggen men framför allt podcasten är skitbra! Go you!
Men vilken onödig och skittråkig kommentar! Varför uttrycka sig på det där sättet? Jag kommer aldrig fatta det. Kan du inte bara sluta läsa bloggen, utan att häva ur dig en miljon tråkigheter innan du går? Vissa alltså…
Herregud, ditt gravidmonster verkar inte vara att leka med. Stackars din omgivning.
Oj vad otrevligt. Och onödigt.
Först och främst så måste jag hylla dig Cecilia som orkar bjuda på dig själv och framförallt orkar säga din åsikt. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att trenden med att nätmobba blir större och större. Kanske det är enklare att skriva elakheter på webben, de slipper ju säga det face to face… Jag tog och läste ditt inlägg ännu en gång, och håller med dig. Hur kan man misstolka det? Själv har jag fött barn genom akut kjejsarsnitt, inget jag rekommenderar, men jag blir inte heller upprörd över dina tankar om hur en bra förlossning för dig skulle vara. Vi är ju olika allihopa och jag hoppas och tror att vi alla kan enas om att det viktigaste är att få ett friskt barn.
Tycker folk borde skaffa sig lite hyfs!
Det charmiga med din blogg är ju just att du sticker ut hakan ibland. Inte alltid skriver så PK och tillrättalagt. Fortsätt du i samma stil bara!
Tycker du ska föda barn precis som du vill och känner för. Blir intressant att se hur stor skillnad du tycker det är jämfört med Sverige – har en känsla av att de är mer pro-smärtlindring och ligga-på-rygg-med-skynke-över-benen där än vad man är här. Men vad vet jag… 🙂
Kör hårt! Kram Therése
Nej sluta inte, det är ju just för att du ibland vågar sticka ut näsan och säga vad du tycker som det är så kul att läsa din blogg. Jag säger som någon kommenterade innan att jag inte förstår hur folk kan ta så illa vid sig och tro att allt är kritik mot just dem. Bara för att jag väljer att göra på ett visst sätt som jag tror/tycker passar mig och min familj så betyder inte det nödvändigtvis att jag tycker att de som inte gör samma lika gör fel. Vi är olika och därför tar vi också olika val. Inför min förlossning hoppades jag bara att allt skulle gå bra och att vår lilla pojke skulle komma ut frisk. Jag var rädd för smärtan och ville därför ha bedövning för att det gjorde mig lugnare. Fick epidural och kanske lite för hög dos för jag blev också avdomnad och till slut fick de hjälpa till att dra ut lilleman. Men hur det skulle kunna kännas som ett misslyckande när väl den lilla klumpen lång på mitt bröst förstår jag inte.
Fortsätt skriva som du gör och om det du vill, du kommer alltid ha trogna läsare kvar.
Tycker också att det är kul när det blir diskussioner i kommentarsfältet men man måste som du skriver kunna skilja på ämne och person. Kramar från södra Spanien
Hör inte till ämnet men måste dela med mig av en rolig bild! VAD har hänt med ditt huvud här??? De andra är ju längre men deras huvuden ser ju normala ut!?
http://www.vavawoom.com/karin/2014/10/17/anines-party/
Förlåt, men vad menar du Malin? Hur ser ett onormalt huvud ut? Lustig kommentar. Cecilia, tack för en fantastisk blogg. Den är både intressant, underhållande och givande. Sluta aldrig skriv som du gör. Kram
Jag ser absolut ingenting som är konstigt?
Den absolut konstigaste kommentaren jag någonsin läst på en blogg! Ser INGET konstigt med den bilden.
Hoppas du aldrig slutar skriva om dina åsikter, tycker du är så himla bra och kul!! Det roliga med din blogg är ju just att man får lite mer än bara en sammanfattning av det perfekta livet!
En av de främsta anledningarna till att jag läser din blogg är just att du faktiskt HAR åsikter och att du uttrycker dem! Är så trött på alla menlösa bloggar som bara ligger och skvalpar på ytan. Fortsätt skriva, vi är många som läser och uppskattar dina ord. Kram!
Jag tycker precis som du Cecilia, att klimatet på nätet blivit mycket hårdare. Banne den som inte tycker som ”alla andra”. Jag vågar knappt ge min syn på saken längre, och det är bara i kommentarsfälten. Aldrig att jag skulle våga ha en egen blogg. Jag tycker du är jättestark som liksom… orkar. Och då tycker jag inte att du sticker ut hakan speciellt ofta. Du uttrycker bara din åsikt. Och alltid på ett himla fint sätt tycker jag, utan att dumförklara eller klanka ner på någon annan som kanske tycker annorlunda. Jag tycker du ska fortsätta i precis samma stil som förut. Fortsätta vara Cecilia 🙂
Fattar att du tröttnar på osköna kommentarer, men jag hoppas att du aldrig slutar uttrycka dig på bloggen! Så uppfriskande med nya synsätt och tankar.
Och podden – 5 plus! För mig fungerar den som ett träningspass för hjärnan. Jag känner mig alltid stark och skarp efter att ha fått en injektion av hur ni tänker och resonerar.
Precis som många andra skriver, det är därför jag stannat kvar ”hos dig”. Du träffar alltid mitt i prick, igenkännande och ärligt. Fortsätt med det!! En annan fråga, när kommer gemma? Kram
Tack snälla alla för pepp! Känns fint och skönt. Pussar till er alla!
You are fab! Precis som du är, skriver och berättar. Fortsätt tycka, om precis så personliga saker som du själv vill och känner är viktiga.
Håller till fullo med dig Cecilia. Försök att strunta i alla lättkränkta för de finns överallt och blir upprörda över precis vad som helst. Vem vill läsa en blogg där det bara myspyser och bakas? Inte jag i alla fall. För övrigt är din blogg inte kontroversiell på något sätt. Just förlossningar och hur de upplevs, med eller utan smärtlindring, hetsar folk enormt och det är ett relativt nytt fenomen, begriper inte varför eftersom vi alla upplever saker olika. Fortsätt att tycka och ha dina funderingar även i fortsättningen, det uppskattas av majoriteten av dina läsare. Tack för din intressanta och roliga blogg.
Sjukt bra skrivet!! Finns på tok för många lättkränkta människor i sverige!
Alltså fuck it. Det är ju din blogg. Skriv och tyck precis vad du vill! PK är tråkigt. Ärligt är intressant. Kram
Ahhhh så befriande att läsa dig, du formulerar dig så knivskarpt, vettigt och bra! Självklart ska du fortsätta att skriva vad du känner. Hoppas du känner att det är värt det! Jag tycker du är inspirerande, smart, varm och cool och vill fortsätta att ta del av dina tankar kring förlossning och annat viktigt här i livet. Kram!
Strunta i alla dömande kommentarer och fortsätt med det du alltid gjort, vilket enligt mig är ärligt, äkta, igenkännande skrivande som är intressant och väldigt ofta mitt i prick med vad jag själv tycker och tänker. Du sktiver bra och dessutom älskar jag din stil. Därför har jag också läst din blogg sedan Expressen tiden.
Vill också kort bara skriva att min förlossning var lite som din första men trots mycket smärta och inflammation efteråt så var min bebis iaf frisk och det var det viktigaste. Jag är en glad och stark mamma med en underbar tio månaders son och jag tackar mina änglar varje dag för att jag fått äran att vara mamma.
Lycka till med förlossning nr tre och jag hoppas den blir så bra den kan bli, med eller utan smärtlindring. Viktigast är att ni mår bra!
🙂
Jag förstår dig precis! Folk är så lättkränkta idag, ena dagen blir någon sårad för att man skriver att man är gravid för tänk på de som kämpar men inte kan bli gravida och nästa dag blir någon ledsen för att man äter gräddglass för tänk på de som är laktosintoleranta eller tvångsveganer. Allt måste också debatteras hela tiden, kan det inte bara vara okej för en bloggerska att skriva något som hon råkar tycka och så får det vara så, varför har folk ett sånt stort behov av att prompt få fram sin åsikt som då inte råkar vara likadan? Blir man en dålig människa för att man bara låter den där bloggerskan ha sina åsikter? Jag orkar inte med internetgalningarna alltså.
Jag tycker mycket om din blogg, mycket för att det är blandat av det mesta; lite kläder, lite livet, lite karriär, lite kärlek och så en del jävligt vassa texter. Fortsätt så och fortsätt att tycka saker, annars är risken stor att jag blir kränkt för att du blivit så ytlig. 😉 KRAM!
Satan i gatan vad välformulerad du är fast du är arg. Och du har SÅ rätt. Bara kör ditt eget race, säger jag. Man kan inte tillfredsställa alla.
Åhhh jag förstår dig verkligen! Folk är otroligt på hugget och blir ledsna och arga och vrider och vänder på varenda minsta ord du och många andra skriver. Det måste vara oerhört tröttsamt. MEEEEEN du ska veta hur extremt många av oss som uppskattar åsikter, resonemang och inte alls blir kränkta. Utan tycker det är intressant med INNEHÅLL inte bara bakning och shopping. De bloggarna har man slutat läsa sedan länge. Man vill läsa om livet, funderingar, ilska, sorg, glädje, pinsamt, kärlek och… ja livet. De flesta av oss har sunt förnuft. Kom ihåg det<3
Jag har aldrig kommenterat en blogg, någonsin, men känner verkligen att jag för första gången vill kliva fram och ge dig mitt stöd. Jag har läst i många år och är så glad och tacksam för att du orkar hålla din kurs trots att du säkert får kommentarer här som jag inte ens kan drömma om. Tack det du skriver och för hur du skriver. Tack för hur du delar med dig på ett sätt som får mig tänka till och utvecklas som människa. Tack för att du inte viker ner dig. Tack för dina ord.
Heja och hurra för dig! Fortsätt som du gör. Det är ett otroligt tråkigt klimat nu för tiden då det känns som att många vill missuppfatta det mesta. För övrigt såg jag dokumentären tack vare dig och den gav en del nyttiga tankar, så tack för tipset!
Så bra skrivet! Hoppas att du orkar fortsätta, precis som många andra skriver så är det åsikterna som gör bloggen intressant att läsa!
Jag brukar skratta gott åt Katrin Z när hon ruttnar (något hon gör förvånansvärt sällan med tanke på kommentarerna hon får ) och klart och tydligt meddelar att hon tycker att vissa läsare är ” helt j*vla dumma i huvudet ”.
Amen. Du är fenomenal 1000 ggr om fantastiska du, tack för att du delar med dig och formulerar så sjukt bra:)) Kram
Väl talat! Är så trött på alla PK-pinnar.
Väl rutet! Sluta aldrig skriva, blir tokig då. Din blogg är bland de allra bästa!
Bra bra! Känns som vissa feltolkar och letar ”kryphål” för att kunna hugga till. Både okonstruktivt och trist.
Själv ska jag snart föda vårt första barn och pga läkemedelsallergi förlitar jag mig helt på boken ”Hypnobirthing”, vår doula och ber till Gud att min vagina håller ihop i räkningsbart antal delar. Önskar valmöjligheten fanns och eftersom ingen förlossning är den andra lik så finns heller inget rätt eller fel.
Hej!
Håller med att ämnet verkar ta fram det värsta, mest lättstötta hos människor! Hittar inte dina ursprungliga rader men jag och flera vänner har haft enorm hjälp av boken Föda utan rädsla av Susanne Heli.
Hon skriver väldigt peppande och förklara väl och är väldigt odömmande när det kommer till bedövning eller inte etc. Jag har lite svårt för allt det heliga fluffet som omger födande och idéen om moderskap och jag tycker hon lyckas skriva om det utan att falla i de groparna. Jag blev pepp och så gott som orädd av att läsa den! Rekommenderar!
https://www.adlibris.com/se/bok/foda-utan-radsla-9789174270037
Åh, förstår dig så himla väl. Jag hoppas verkligen att du fortsätter orka. För precis som föregående ”bloggkommentator”, så är de flesta här vettiga och älskar dina texter, resonemang och idéer – du inspirerar mig massor!
Jag jobbar med kundservice och det är så otroligt olika hur folk reagerar på mina svar. Ibland tänker jag att, nej, det kan ju omöjligt vara det här problemet de är så upprörda över? Det måste ju vara något annat i deras liv som inte riktigt stämmer?? Ja, jag vet varken ut eller in ibland, men vissa människor saknar perspektiv och tar allting extremt personligt.
Det viktigaste är att just de inte ”tar över”, utan du måste köra din linje.
Jag hoppas som sagt att du vet att du är uppskattad av så otroligt många!
Precis som alla andra så hoppas jag att du inte känner behov av att censurera dig mer än du själv vill. Dina ord och åsikter är ju hela anledningen till att jag besöker bloggen (som jag älskar!).
Med det sagt måste jag säga att det är himla trist att allt sådant som bedöms som typiskt kvinnligt ska bedömas så in i norden. Damned if you do, damned if you don’t. Känns verkligen som att ramen för vad som är OK för en kvinna (vare sig det handlar om hur länge man ammar eller förlossning) är otroligt snäv. Man ska inte vilja ha kejsarsnitt själv, man ska inte heller sträva efter och ”skryta” över att man fött utan smärtlindring. Vafan känner jag mest. Kan inte alla bara få göra det som passar dom själva? Personligen har jag skrytit jättemycket över att jag fött barn utan smärtlindring, men det är också för att jag förberett och tränat inför det. Lite som att träna inför ett marathon liksom. Varför skulle man inte få skryta? Precis som jag skulle skryta om jag gjort ett kejsarsnitt (något jag själv personligen tycker verkar jättetufft och läskigt). Alla är lika, alla är olika. Live and let live. Kvinnorollen tjänar på att breddas (och slutligen utraderas), inte att ytterligare försnävas.
Jag födde barn utan smärtlindring och UTAN att ha ”marathontränat”! Pillutta dig då vad jag är bättre!!! Här snackar vi medfödd styrka och framförallt RÄTT INSTÄLLNING till att föda barn 🙂 😉
Men allvarligt!, vad är detta för jävla ickediskussion ni ägnar er åt? Blankens hade en åsikt och fick på skallen. Du hade en, jag har en. Så FUNKAR livet. Vi tycker och uppfattar OLIKA, säger det, och så må det få vara. Var inte så ängsliga över kritik! Man behöver inte dra till med ”Sverige är så jävla PK när man får mothugg”. Grunda i er själva istället!
Oj, vet inte om du vänder dig till mig? Isf känns det som att du läst in något helt annat i mina ord än vad jag försökte få fram. Nämligen att alla borde få göra precis som dom vill utan att någon lägger någon värdering i det.
Brukar tänka på vad Rihanna sjunger i Half Of Me: ”You’re entitled to your own opinion, but sit and shake your head at my decision.”
Är ju väldigt sant i dagens läge, när alla helt plötsligt är domare. Men skit i det och kör bara på, önskar hejabänken!
Jag födde barn utan smärtlindring och UTAN att ha ”marathontränat”! Pillutta dig då vad jag är bättre!!! Här snackar vi medfödd styrka och framförallt RÄTT INSTÄLLNING till att föda barn 🙂 😉
Men allvarligt!, vad är detta för jävla ickediskussion ni ägnar er åt? Blankens hade en åsikt och fick på skallen. Du hade en, jag har en. Så FUNKAR livet. Vi tycker och uppfattar OLIKA, säger det, och så må det få vara. Var inte så ängsliga över kritik! Man behöver inte dra till med ”Sverige är så jävla PK när man får mothugg”. Grunda i er själva istället!
Bra skrivet! Jag fick en del kritik för min kommentar i det nämnda inlägget, av Cecilia själv, och det är inget som gör att jag går runt och räds för att lufta mina åsikter här i bloggen någon fler gång. Jag gillar din blogg Cecilia, och är med på mycket av det du säger, men när jag inte är det så tycker jag att det är bra att jag kan skriva några rader om det. Det säger sig självt att om man kommer med åsikter kommer andra att ha synpunkter på det. Så ser samhället ut, folk tycker olika och det är det som skapar debatt och ger utrymme för olika sätt att se på saker. Sen förstår jag vad du menar Cecilia om PK-landet Sverige, man kan störa sig enormt på att folk alltid ska tycka och tänka om allt. Men det är nog just pga detta tyckande som vi har en så solid demokrati i det här landet. Så ja, man blir skitsur på folk som alltid tycks ha andra åsikter än en själv och som stör sig på allt man säger, men nånstans är jag ändå jäkligt glad över att folk vågar stå för vad dem tycker. Både du Cecilia och jag, som alla andra med olika åsikter i de här kommentarsfälten. Och om man tittar på vad folk skriver så kan jag inte hålla med om att det ät någon slags PK-mentalitet här, utan jag ser många olika åsikter. Ha en fin helg!
Har den diskussionen med mina elever varje dag. Du får tycka vad du vill, men man behöver inte alltid säga det!! Håller med dig till fullo Cecilia. Tänk ett varv längre ibland!! Puss på dig ditt gravida monster.
Men ORKA, som mina gudbarns storasyskon säger. Jag vill hellre ha en bloggosfär med åsikter än en slästruken grå sörja där ingen vågar säga ett pip. Du är dessutom så otroligt klok, så dina tankar vill jag absolut inte vara utan – det är ju därför jag läser bloggen.
Hej Cecilia,
Du beskriver det så bra. När jag växte upp, några år sedan, under de åren som man formas som människa. PK existerade inte, det fanns inte någon kollektivt ”korrekt” sätt att tycka om olika saker. Det betyder inte att det var OK att kränka eller förminskiga någon. Det var normalt att framföra åsikter utan att någon PK mobb tyckte det var förskräckligt att man råkade ha en kanske annan åsikt. Det var där som den intressanta diskussionen formades: javisst, nu förstår jag hur Du tänker, man kunde tom få en annan infallsvinkel. De senare åren har det blivit lägre i tak i mesostens och mellanmjölkens land, tyvärr existerar inte öppna debatter utan alla har en färdigskriven PK bibel att läsa innantill ur.
Fortsätt att skriva utan att vara rädd att möjligen sticka ut hakan en smula.
¨Många varma hälsningar Ewa
Så jävla bra rutet! Det är så ruskigt tråkigt att all moralpanik, alla pekpinnar och feltolkningar gör att många skribenter ruttnar och börjar skriva om de mest menlösa, urlakade ting för att slippa påhopp och ständiga ifrågasättanden.
Självklart är bloggosfären en arena för diskussion och som avsändare är man med på att bli ifrågasatt. Men det rådande klimatet är snarare att det aktivt söks fel, att man liksom krystar fram alternativa tolkningar som likförbannat alltid kommer att kränka någon.
”Jag tycker att katter är fina” – JAMEN HUNDAR DÅ!!!! JAG älskar hundar och min hund dog i fjol och här kommer du och SÄGER ATT KATTER ÄR FINA. Och jag är allergisk mot katter SÅ DU VILL ALLTSÅ ATT JAG SKA FÅ ALLERGISKA REAKTIONER BARA FÖR ATT DU TYCKER KATTER ÄR FINA. För övrigt är DET GRYMT ATT HA HUSDJUR, det är bara själviska människor som har husdjur, katter vill leva i det VILDA.
Ja, typ. Jeezus. Take a chill pill. Kan man inte försöka utgå från att folk sällan menar att kränka eller trampa på någon? Sen kan vi lägga energin på att diskutera konstruktivt istället.
Kör hårt C, du är skitduktig.
Jag fick mitt första barn på det mest onaturliga sätt man kan tänka sig – nämligen kejsarsnitt på egen begäran. Barn nr 2 som just nu kickar omkring i magen kommer att komma till världen på exakt samma sätt. Blir jag provocerad av att någon vill försöka föda vaginalt utan smärtlindring? Absolut inte! Blir jag provocerad av uttrycket ”föda naturligt”? Nej, varför skulle jag? Mitt sätt att få barn är inte mindre värt än något annat sätt. Det jag är rädd för tycker någon annan är en baggis – och det någon annan får panik av rycker jag på axlarna åt. Precis som med allt annat här i livet! Och mitt eller någon annans värde som människa, kvinna och förälder sitter inte i sättet barnet kommer ut. Är inte det ganska självklart?
Jag tolkade inte ditt inlägg så som några av de som kommenterat gjorde. Bra rutet.
Ja och tyvärr tycker jag det är så inom många områden, så jädrans pretto t.ex om man berättar om vad man pratat med sitt barn om kan det ofta komma (i många fall på fb eller i bloggar) kommentarer om så ska man inte säga till barnet och det leder till det här och det här hos barnet. Slappna av lite! Bäst att skriva att nu pratar jag inte om rena kränkande kommentarer utan mer vardagligt. Tråkigt att det alltid ska vridas och vändas på allt någon säger!
Sluta aldrig blogga Cecilia!! Kram
Det finns lika många åsikter som det finns människor. En del är här på denna bloggen. En del drar på tok för stora växlar, kanske de mår dåligt, har en tuff dag, är allmänt retliga. Vad ska man säga… Försök att inte ta åt dig. Var trygg i dina egna åsikter och känn inte att du behöver försvara allt. Det blir så jobbigt för dig då.
Jag tror att många reagerade för att det är så himla mycket känslor i detta att föda barn. Själv var jag livrädd inför min första förlossning, gick på förlossningsförberedande samtal och vände rädslan till styrka -jag skulle FÖDA mitt barn! Det gällde bara att ta kontroll över rädslan och slappna av, känna smärtan, men veta att den var positiv och återigen slappna av, andas… Jag gjorde allt, det kändes jättebra, gjorde jätteont och jag var jättefokuserad. Det var bara det att jag inte öppnade mig. Trots att jag hade kraftiga värkar en gång var 90:e sek och inte kunde ta lustgas p.g.a. för korta pauser. Jag fortsatte och fortsatte, fokuserade, kämpade. Efter 16 timmar hade bebisen haft alldeles för hög puls alltför länge och jag både krampat och haft hög feber, så det slutade i ett akut snitt.
Gång två förberedde jag mig också, kände att det vore bäst att slippa snitt (satan, vad ont det gjorde i snittet efteråt!), så jag gjorde samma sak, dvs. fokuserade, slappnade av, kämpade, satt, låg och tog mig för de mest konstiga ställningarna för att lyckas. Efter ett dygn av täta värkar och smärta och långsam öppning slutade det med snitt även denna gång. Lite mer traumatiskt denna gång med lång operation pga den påfrestning min livmoder utsatts för. En läkare konstaterade att jag förmodligen hade för trångt bäcken. Däremot gjorde inte snittet lika ont och jag kunde gå redan första dagen, om än lite haltande. Så där är smärtan också extremt olika. Även för samma kvinna. Trots att jag vet att jag fött mina barn, så finns det de som säger att det handlar om att förbereda sig, att de tränat och därför klarat av det. Utan smärtlindring. Det är såklart fantastiskt att det gick så bra, men det som gnager lite är den värdering så många (absolut inte alla) lägger i det. Att det är en prestation att föda snabbt och utan smärtlindring. Jag VET att jag inte kunnat göra något annorlunda, men ändå är finns det de som slänger sig med uttryck som ”revansch” när de fött andra gången utan kejsarsnitt och att ”de visste mer hur de skulle göra” då. Ja, jag blir ledsen trots att jag vet, för det känns som att man nedvärderar mig och min insats bara för att jag inte lyckades med ”något som kvinnor gjort i alla tider”. Samtidigt som jag skriver detta, så tror jag också att det ligger någonting i att vara förberedd, att försöka se vad man ger sig in i -hade jag inte gått de förlossningsförberedande samtalen hade jag varit livrädd! Nu kände jag att jag litade på barnmorskorna och vad än de sade, så satte jag stor tilltro till dem. Jag lyssnade till dem och jag lyssnade på min kropp. Det var superhäftigt. Tyvärr (eller tyvärr och tyvärr, vad sjutton), så funkade det ändå inte som planerat. Men fan, vad jag är bra ändå! Och heja alla er som fött eller ska föda, oavsett om det är genom en smidig förlossning med/utan smärtlindring, komplicerade förlopp med sugklocka, misslyckade epidural, kejsarsnitt -akuta som planerade, mm. Ni är så jäklarns bra och vet ni? Det är ju födseln som kickar igång det hela. Hela mamma-resan. Kan vi inte vara snälla mot varandra då också? Det blir så himla mycket lättare då om vi håller ihop och är ett stort team.
;( mina gravidhormoner svämmar över. BÄSTA kommentaren!!
Bra kommentar! Har också två akuta snitt i bagaget och har haft massa skuldkänslor för att jag inte ”fött på riktigt”. Försöker tänka att jag har friska barn och det är det som räknas! Kram till alla mammor!
Hejja Cecilia, du är både självutlämnande och ödmjuk, så fantastiskt att kunna sätta pränt på känslor som far kors och tvärs i vår kropp när vi minst anar det.
Nä, sträck på dig och stort Tack för att du ger både reflektion,visdom och energi!
Lycka till!
Varma hälsningar Kattis i Svedala 🙂
Hejja Cecilia, du är både självutlämnande och ödmjuk, så fantastiskt att kunna sätta pränt på känslor som far kors och tvärs i vår kropp när vi minst anar det.
Nä, sträck på dig och stort Tack för att du ger både reflektion,visdom och energi!
Lycka till!
Varma hälsningar Kattis i Sollenuna 🙂
Cecilia, bra där! Så trött på, bara för att man har möjligheten, ffa på nätet, att tycka och tänka i precis ALLA frågor så bara måste man göra det. Så less på alla kommentarer och att man tolkar saker på helt fel sätt. Fattar inte att varken du eller någon annan bloggare pallar att hålla på!
Tolkade inte alla ditt inlägg om förlossningar på det sättet som andra verkar ha gjort. Man har ju så klart olika tankar och upplevelser kring detta. Låt det bara vara så för guds skull!
Det spelar ingen roll om det handlar om förlossning, miljö eller något annat litet eller stort.
Någon kommer alltid att bli kränkt och ta åt sig. Det har ju tyvärr blivit väldigt modernt att göra just detta…
Sjuhelvetes vad bra skrivet! Jag känner igen mig till tusen. Inte i själva barnafödandet (ännu, är gravid i vecka 22) men just det där att det ska sättas på plats. Det var av exakt samma anledning som jag, niotillfem-Sandra Beijer, underbara-Clara och en rad andra bloggare sa ifrån i våras. Vi sa upp oss som förebilder, för att åter få utrymmet att tycka fritt. Ingen av oss sitter på en sanning, utan bara personliga åsikter. Och så måste det få vara.
Ps. Första gången jag kommenterar, så jag vill passa på att säga att jag tycker du är grym!
/Emma