När jag härom dagen skrev om dopklänningar och Rios annalkande dop var det någon i kommentarsfältet som frågade om vi var kristna. Eller troende. Jag minns inte riktigt hur det formulerades. Hur som helst. Nej. Det är vi inte. Inte i den meningen att vi ber till Gud och ser Jesus som frälsare. Men. Jag tror på kärleken. Och på godhet. Och jag tror på mirakel. Och det måste väl i grund och botten vara det samma som det kristna (och muslimer, hinduer och judar) också tror på? Bara det att hela Jesus, Gud, bibel och det svåra kristna språket-grejen gör och alltid har gjort mig förvirrad (helig ande liksom? I don’t get it. Det och mycket annat). Vi vill döpa Rio för att dopet är en vacker tradition. Och för att jag när jag väljer att tolka kyrkan på mitt sätt, ser den som symbol för något som vill göra gott. Och det är klart att jag vill att mina barn ska vara en del av det. Fattar ni vad jag menar? Jag vill tro att kyrkan inte bryr sig så mycket om att jag är rätt främmande för Jesus-prylen. Det viktigaste är väl att vi delar en gemensam syn på att man ska vara tacksam över det liv vi fått och att man måste försöka vara en så bra människa man bara orkar och pallar. Vi har bara olika sätt att beskriva det på.
Bra sagt Cissan!
Det var jag som undrade om ni var kristna. Jag trodde också att jag var någon slags kristen (light version) i flera år bara för att många svenska traditioner handlar om kyrkan. Sedan kom jag på att jag faktiskt är agnostiker. Men, men… Det är en fin tradition som sagt och om inte annat en bra anledning att ställa till med fest! 😉
Alla får väl göra som de vill men jag är säker på att ganska många präster skulle bli sura om du sa det här till dem. De är ganska trötta på att vara folks ”traditionsfixare” när det kniper, men sen – alla andra dagar – så skiter samma människor högaktningsfullt i den kristna tron och allt vad den innebär. Jag är själv döpt, min farfar var präst men ville aldrig konfirmera mig. När jag blev vuxen kändes det naturligt att gå ur svenska kyrkan eftersom jag varken tror på Gud el känner mig särskilt kristen. Varför betala medlemsavgift till en golfklubb man aldrig besöker liksom?! När jag gifte mig var det självklart med borgerligt bröllop, dvs. INTE med en präst eller kyrka. Och jag ska aldrig komma på tanken att döpa mina barn, lika lite som att jag skulle låta mina barn genomgå någon judisk eller islamsk cermoni heller. Men som sagt, alla är olika.
Ja alla lär ju vara Guds barn så varför inte låna en juste lokal av Fadern för dop och dylikt. Kyrkor är ju vackra.
Själv tror jag bara på min egen förmåga att förändra.
@A. Jag blir också sur när folk kommer in i min butik och bara handlar det som är till extrapris och som jag inte tjänar ett öre på men skulle jag stå i dörren och mota ut dem för det. Det är förmodligen samma människor som sedan handlar resten på stormarknader och undrar varför inte småbutiker bär sig.
”Många tror att dopet är en namngivningsceremoni. Men dopet är så mycket mer. Vid barndop säger prästen barnets namn högt så att hela församlingen hör det. Barnets namn och Guds namn näms samtidigt och det visar på samhörigheten.”
Jag tror också att kyrkan faktiskt bryr sig om att du är rätt främmande för Jesus-prylen, och förstår inte varför man ens kommer på tanken att döpa sitt barn i kyrkan om man inte är kristen. Kyrkan är väldigt mycket mer än en schysst lokal och dopet är mer än en vacker tradition, det är ganska naivt att se det på nåt annat sätt.
Fint sagt! Känner ungefär likadant själv och min dotter är också döpt och det är jag väldigt glad för 🙂
Nå fikk du mange kredpoints hos meg! Jeg er sterkt uenig i at du ser naivt på det. Naivt ville det vært om du ikke hadde gjort en vurdering av dine følelser i forhold til dåpen. Det er mange som døper sine barn uten å ta stilling til det overhodet. Så lenge man har et bevisst forhold til hvorfor man gjør det, så er det ingen andre som kan stå til doms over den enkeltes motivasjon for å døpe barna sine! Kirken er åpen for alle! Også de som velger å bruke kirken pga sakramentene, og som ser på kirken som en kulturbærer! Lykke til med planleggingen av en hyggelig fest for Rio!
Hejja er!! Klart Rio ska döpas. Det är ju för att ge sitt barn förutsättningar man gör det. Lyssna inte på alla kvacksalvare!!
Håller helt med dig, jag kunde inte ha sagt det bättre själv!! 🙂 Hoppas ni får ett fint dop och lycka till med alla förberedelser 😀
Bra åsikt! De som har en massa radikala åsikter om kyrkan måste ha för mycket fritid.. hur orkar man annars lägga ner så mycket energi på något som inte gör någon människa något ont.
Jag är kluven till att icke-kristna döper sina barn i kyrkan. Man döper barnet in i Kristendomen – det är ingen namnceremoni. Faddrar lovar Gud att de ska göra sitt bästa för att vägleda barnet i den kristna världen. Ni bestämmer att ert barn ska vara kristet även om ni själva inte är kristna. Jag tycker att det verkar märkligt.
…men så är ju ändå alla välkomna i Guds hus! 🙂
Word!
Hej,
jag tror jag förstår hur du menar.
men varför inte en namngivningsceremoni?
Visst står tron för kärlek för många, men också många andra saker.
Framför allt är den här Jesusprylen exakt vad kristendomen handlar om. Det är den som ÄR kristendomen.
Själv gifte jag mej i kyrkan för tre år sedan och ”ursäktade” det tilltaget med att prästen var en skön typ, att kyrkan är vacker liksom ceremonin och att min man tyckte att det var en bra idé. Hade det varit idag (har läst på bättre kan man säga, religionshistoria mm) hade det blivit borgerligt. Om inte tron finns i hjärtat, tron på det den protestantiska kristendomen står för, finns det liksom ingen anledning. Jag säger aldrig ja till saker jag inte tror på annars heller.
sorry, inte skrivet för att verka bajsnödig. 🙂
Gillar din positiva livssyn och sköna betraktelser, tack för en riktig bloggfavorit! (även om jag suger på shopping.)
Klart man ska döpa sitt barn i kyrkan om man vill det. Det är en vacker svensk tradition att döpa sina barn och man kan vara kristen utan att vara aktivt religiös. Som medlem i Svenska Kyrkan vet jag inte varför jag skulle skämmas för det fastän jag väldigt sällan annars är där.
Spännande inlägg, vad bra att nån annan frågade för jag ville också ställa frågan. Utan att ta dig bokstavligen så, för mig har du minsann förklarat din tro och det gör att du växer enormt i mina ögon. För mig är det glasklart och förklarar varför jag får en så stark känsla av flow från ditt liv som bloggen speglar , det här är ju en tjej som har kontakt med Gud. Bara positivt Blankens och – alla stora artister, konstnärer, alla stora människor tror på Gud. Kolla in U2, Coldplay, Madonna, osv God is it.
Jag är kristen, troende (gillar inte ”religiös”-ordet). Jag tror på Gud, Jesus och den helige anden (fråga gärna om du undrar något!) och tror att Gud är precis lika tillgänglig som luften vi andas.
Dopet är det vackraste jag vet! Jag gråter sällan på bröllop, men jag kan INTE hålla mig på dop. När prästen håller upp barnet för att visa hela församlingen, det nya lilla livet vi välkomnar in i gemenskapen och familjen, som vi är så tacksamma för (som du säger). DÅ grinar jag. Barn=mirakel. Finns en sång om våra ”Himmelbitar”. Våra barn – så underbara – som om de vore en liten bit av himlen själv 🙂
Så ser JAG på saken. 🙂
[…] Cecilia Blankens skriver i ett blogginlägg om skälen till att hon ska döpa sin dotter. De går, så vitt jag tolkar henne rätt, i stort ut på att hon tycker att det är en harmlös tradition som hon gärna följer, eftersom hon i alla fall tror på nåt slags allmän godhet. Och då kan ju ”den där Jesus-prylen” vara något av en petitess, som man nog inte behöver ta på allvar. Kyrkan välkomnar väl alla? […]
ok fint tänkt men jag är väldigt anti. har varit på två dop och det var riktigt läskigt och konstigt.
ok fint tänkt men jag är väldigt anti. har varit på 2 dop och det var riktigt konstigt och läskigt.
Hej Cecilia,
Jag vill bara klargöra att dopet inte på något vis handlar om föräldrarnas tro. Ni behöver inte prestera något för att ert barn ska få döpas. Genom dopet blir Rio en del av den kristna, världsvida gemenskapen och tackar ja till inbjudan att leva i relation med Gud. Rio är en egen individ och det är henne dopet gäller.
Jag tycker att du förklarade på ett förståeligt sätt vad du tror på, jag vill bara poängtera att föräldrarnas tro inte är relevant i sammanhanget och att du därför inte på något vis ska behöva försvara ert val. Sen väljer man ju såklart ingenting för sitt barn som går emot ens egen övertygelse. Jag hoppas ni får ett fint och meningsfullt dop!
//Prästkandidaten
Jag tycker barnet ska få välja själv vilken religion och kyrka han/hon ska tillhöra. Att döpa när man inte själv är kristen förstår jag inte vitsen med. Är det inte så att man gör barnet till församlingsmedlem och lovar att uppfostra barnet enligt kristen tro? Jag har varit på ett par dop och upplevt det som olustigt just för att man gör en religiös rit med barnet utan att barnet får välja. Jag tycker nog att vuxendop är sundare eftersom personen då är medveten om de religioner som finns i världen och då medvetet har valt en av dem.
Du uttrycker det som jag också upplever. De traditioner som firar det ”goda” med livet är lite synd att det är bundet till alla religioner.
Jag tror på det goda, jag tror till och med på gud och på att livet består i mer än det tingel tangel vi ser. Men jag kan inte bekänna mig till att jag ser det på det sättet som Kristendomen ser det. Eller Judendomen eller Islam. Om jag väljer religion så måste jag svälja massa andra ”sanningar” som jag inte tror på och dessutom välja bort de andra religionerna, liksom välja sida. När egentligen alla religioner talar om samma sak på olika sätt.
Men att välja bort de traditionerna är att välja att visa att man inte tror på något alls. Det är ju oxå ett ställningstagande. Och i mitt fall, och som jag förstår dig, är det inte sant.
För mig var valet att döpa mina barn självklart. Inte för att de ska bli hjärntvättade att tro på just det sättet, utan för att jag vill i deras uppfostran göra dem medvetna om att livet är så mycket större än det vi ser här och nu. Och kyrkan är en instans i vårt samhälle som faktiskt arbetar för att visa det.
Vi kommer nog också att döpa vårt barn, trots att vi inte är aktiva kyrkobesökare eller ens troende. Varför, kan man ju fråga sig.
Jo, dels för att jag precis som Cecilia har en tro på något heligt som vill oss väl – men tar avstånd från de flesta världsreligioner som menar att just deras sätt är det enda rätta och alla andra har fel.
Dels för att det är en vacker tradition, precis som bröllop och begravningar i kyrkan – jag tror att vi alla behöver lite ”helighet” i livets mest högtidliga stunder!
Och dels (detta är den starkaste anledningen) så stöder jag gärna kyrkan och det fina jobb den gör! Genom att betala kyrkoskatt stöder jag församlingens diakoni, barnklubbar mm. Kyrkan tar god hand om många fina byggnader (kyrkor) som är en del av vårt kulturarv. Kyrkan stöder fattiga, ensamma och sjuka, man kan alltid vända sig till dem när man har det svårt och samhället inte hjälper.
Det är fina saker, och det gör mig inget att vi inte delar exakt samma tro, jag ser det som ren välgörenhet från min sida. I utbyte mot mina små slantar får jag delta i kyrkans ceremonier och traditioner.
Till Caroline. Att påstå att kyrkan inte har gjort eller gör någon människa ont kan vara det absolut dummaste och mest okunniga jag läst på länge. Var har du varit de senaste århundradena? Kyrkan gör mycket gott, det säger jag inget om och det är fantastiskt med de människor som finner tröst, kraft och tillit i sin tro. Men hur i hela h-e kan du påstå att de som kritiserar kyrkan har för mycket fritid? Snarare är de pålästa och självtänkande människor som ifrågasätter om det är riktigt att vi år 2011 ska leva efter skrifter som är tusentals år gamla. Sätt dig och läs en dagstidning så ska du se att religion och kyrkan tyvärr är roten till mycket av den skit som händer idag. Häromdagen stod det senast om ytterligare en pedofilskandal i katolska kyrkan. Moralens högmästare… Ska jag fortsätta?
Jag har eg inga åsikter om hur ni gör med Rio och din ”icke-tro” för det är ju ändå rätt vanligt, de flesta konfirmerar och gifter sig sedan döper de sina barn utan att ha en gudstro utan mer av traditionella skäl. Däremot så har jag alltid känt att så vill inte jag göra. Det känns förljuget att stå inför Gud/prästen etc och lova att älska nån och min dotter ska få välja själv om hon vill döpa sig när hon blivit vuxen. Därför konfirmerade jag mig inte som tonåring, inte heller valde jag ett kyrkligt bröllop och Matilda hade vi världens finaste namngivningsceremoni för hemma.
Tror jag ska gå ur Svenska kyrkan också, som någon kommentator skrev ”varför betala för en golfklubb du inte går till”, det argumentet bet. 😀
Det kunde varit jag som skrev det där. Du skriver precis som jag tror och jag har också döpt mina barn i kyrkan och är gift i kyrkan. Jag ser mig som kristen, trots att jag inte går i kyrkan på söndagar eller läser bibeln. Jag är döpt och konfimerad och kristen!
Jag kan fakstist inte förstå hur man kan jämföra att betala kyrkskatt mot att vara med i en golfklubb!!! Jag ser det som att jag betalar kyrkskatt för att vi ska kunna bevara kyrkorna i Sverige vilket är en fin kulturskatt. Kyrkan gör även mycket gott för medmänniskor oavsett tro tex öppna förskolan (som vi varit på många gånger), undomsträffar, träffar för ensamma föräldrar som behöver stöd, en träffpunkt för ensamna pensionärer och så vidare. Det är en fin plats man alltid kan gå till om livet är jobbigt eller om man känner sig ensam, prästen finns alltid där för att prata. Jag tycker det är ett fint jobb kyrkan gör och är stolt över att vara med att bidra till kyrkans bevarande.
Äh, fjompa dig inte. Du vill ju bara ha dop för att kyrkan kommer med ett ”sånt fint rum”.
Erkänn?
Cecilia! Jag gillar verkligen din blogg, du verkar störtskön.
Men jag förstår inte det här. Alls. Har läst flera gånger och jag förstår inte ändå. Jag tror också på kärlek och på godhet så där är jag med dig. Ser kanske inte det i kristendomen bara. Och dop känns ju som något som man gör för att man vill att ens barn ska döpas i Gud namn. Så hur kan du då vara främmande för Jesus-prylen och ändå döpa dina barn. Äääh jag är inte med dig här helt enkelt.
Hoppas inte det här tolkas som drygt nu! en blogg är ju en dialog tänker jag, hoppas du ser det så 🙂
Trevlig helg!
Johanna: Hade det inte varit för att jag tycker att dopet är vacker ritual, en tradition som finns i både min och Pers familjer hade vi väl egentligen kunnat ha namngivningsceremoni var och hur som helst gissar jag. Och ja, när dialog och intressanta diskussioner dyker upp i bloggen – det är något av det bästa det! Kram
Till Wilma;
Kyrkoavgiften som tidigare var en skatt (kyrkoskatten), är en avgift som betalas av alla som tillhör Svenska kyrkan. Avgiften går dock inte till själva kyrkobyggnaderna utan till kyrkans verksamheter. Kan vara bra att veta vad man betalar till menar jag. Hade pengarna gått till de fina kyrkobyggnaderna hade nog jag kunnat tänka mig att vara med i svenska kyrkan och betala avgiften. /anna
Till Anna. Kyrkoavgiften går visst till kyrkobyggnaderna. Alla som valt att vara medlemmar i Svenska Kyrkan betalar via skatten en avgift (som är olika beroende inoma vilken församling man bor i) som fördelas till verksamheterna inom kyrkan, drift och underhåll av kyrkorna och andra kostnader för att driva organisationen Svenska kyrkan. Om man är tveksam till att vara med i Svenska kyrkan ska man verkligen ta reda på var pengarna man betalar verkligen går till. Det har jag gjort. Begravningsavgiften är inte frivillig utan den måste man betala vare sig man vill eller inte.
Kyrkan bryr sig inte om du är toktroende eller inte. Men godhet och kärlek är bra ledord om man vill att barnen ska vara en del av Svenska kyrkan. Trygghet är också ett ord som kan vara bra att ha med i bagaget och på något vis tror jag att kyrkan kan bidra med det. Jag är inte troende på det ”riktiga sättet” men känner trygghet de gånger jag vänt mig till kyrkan. För jag känner att man kan vända sig till dem när vinden viner och världen känns upp och ner.
Människor har alltid gjort onda saker och goda saker. Ibland i kyrkans namn, ibland utan.
Att tro är en gåva – det är inget man kan intellektualisera. Men det fina med kyrkan är att man får vara där hur man än känner. Och när man som Cecilia tror på godhet och kärlet så kan man lika gärna ha dop där om man vill.
Namngivningscermoni är något annat. Namnet har inget med dopet att göra. Om man vill kan man ha båda. Eller inget.
Anna – Kyrkoavgiften går visst bla till byggnaderna. Utdrag från svenska kyrkans hemsida:
”Exempel på vad du stödjer och kan ta del av genom din kyrkoavgift:
• Vård och underhåll av kyrkobyggnader där du kan ta del av stillhet, meditation, gudstjänster och musikprogram. Kyrkobyggnader har också ett symboliskt värde för närområdet och utgör tecken för samhörighet med tidigare generationer.
• Uppmärksammandet av livets stora tillfällen. Svenska kyrkan har lång erfarenhet av att välkomna det nya barnet (dopet), att manifestera kärleken till den man älskar (vigsel och välsignelse) och att få ta farväl när en anhörig eller nära vän gått bort (begravning).
• Diakonalt och socialt arbete både i Sverige och genom utlandskyrkans församlingar i andra länder, och internationellt via kyrkor och biståndsorganisationer. Det handlar om krisberedskap, hembesök, familjerådgivning, mötesplatser för ensamma, samtal med sjuka och sörjande, arbete för fred och försoning, stöd till aidssjuka och mycket mera.
• Engagemang för flyktingar, för minoriteter och för utsatta människor som saknar röst i vårt samhälle.
• En särskild omsorg om barn och unga genom närvaro i förskola och skola, undervisning. Lyhördhet och dialog för ungas växande och trygghet. Att erbjuda tonåringar ett tillfälle att få ställa frågor om vem man är och vad man tror på (konfirmation).
Ett brett kulturellt arbete där olika former av konstnärlig verksamhet får rum och sammanhang.”