Våra ungar är bra på att sova, så jag ska verkligen inte klaga. Men ibland asså. Ibland önskar man att man var 25 igen och hade paniiiiiik när man hade lite svårt att somna någon kväll och nattsömnen blev kapad med någon timme eller två.
Igår kväll:
23:15 Rio skriker plötsligt (och för ovanlighetens skull) från övervåningen. Hon ligger i vår säng och har fått falsk krupp och har lite svårt att andas. Jag går upp och tröstar, fast det tar lite tid. Hon gråtsover liksom och har liksom fastnat i gråtet. Inser att det är hög tid för mig att gå och lägga mig också. Gör det och somnar som en stock.
00.15 Bonnie stormar in i sovrummet, rufsig och oförklarligt ilsken som hon brukar vara när hon vaknar på natten. Babblar något om en mardröm om pirater och kryper ner i min famn. Ligger länge och nyper i mina armbågar (armbågar är liksom hennes grej, hennes snuttefilt) och kräver att jag måste ha armarna ”spikraka”. Det blir mest och bäst skinn för henne att klämma på då. Det tar någon halvtimma innan jag somnar.
01.20. Per som har suttit uppe och jobbat går och lägger sig. Jag vaknar. Och är vaken en stund innan det är dags att somna om. Vi är fyra i sängen och det är trångt. Jag ligger uppklämd mellan båda barnen som pressar sina varma små kroppar mot min. Utrymmet och möjligheterna att röra så mycket som ett lillfinger… finns helt enkelt inte. Funderar på att gå och lägga mig någon annanstans i huset, men är så trött att jag bara inte orkar. Och vill heller inte riskera att väcka barnen.
03.40 Rio vaknar igen! Och hostar. Per vaknar inte. Jag vaknar däremot – tada! Och Bonnie vaknar också! Per sover. Nu börjar båda barnen hosta. De hostar och skäller för att riktigt visa för alla som hör (jag) att det är himla hostigt och synd om dem. Jag sparkar till Per. Han vaknar. Plötsligt har någon liten människa tänt alla lampor och tror att det är morgon. Stämningen blir plötsligt fnissig när vi sitter klarvakna i sängen allihop.
04.10 Jag får värme och trängselpanik och föreslår att Per och Rio går och lägger sig i farmors säng (obs! Farmor alltså inte där). Rio vill inte. Hon vill vara med mamma. I våran säng. Okej. Men om jag och Bonnie går och lägger oss i farmors säng då? Nähä? Nähä. Pappa och Bonnie i farmors säng? Nä då vill Bonnie vara med mamma, men föreslår att kanske kunde hon, jag och Rio gå och lägga oss i farmors säng. Att Per skulle få ha hela dubbelsängen för sig själv känner jag mig inte på det minsta humör att bjussa på. Per och Rio går till slut till farmors säng. Jag hör Rio tända och släcka en sjujäkla massa lampor innan hon till slut fattar att vi inte sovit färdigt. Jag somnar.
08.10. Jag vaknar med ett ryck – helvete – försenade! 20 minuter kvar innan vi ska lämna hos dagmamman! Okej. Omöjligt. Det får bli en sån där dag som halkar efter redan från början. Men det får det vara värt. De där sista timmarna sömn. Gud så skönt det var.
Åh, det är så skönt att läsa om nån i samma situation som en själv. Men jag önskar att det var mina armbågar min tvååring nyper och drar i. Hon har i stället en förkärlek för mina bröstvårtor som vid det här laget är ca en mil långa. Hoppas att ni sover bättre i natt!
Lite kul… min äldste son höll på exakt som du beskriver med våra armbågar som snuttefiltar och det var jätteviktigt med spikraka armar… har faktiskt aldrig hört talas om någon annan som gjort så förrän nu!
Ja, bristen på sömn gör en verkligen till en zombie! Reklamen när alla flyttar runt i huset till olika sovplatser är verkligen spot on. Jag får panik när det blir för trångt i sängen och flyr fältet om kidsen kommer droppandes….Maken däremot älskar det.
Ja, fyra timmar isträck får man vara nöjd med. När man har såna hattgia nätter rakt igenom är enda sättet att få tillräckligt med sömn att gå och lägga sig tidigt så fort barnen somnat. Glömma egentid/vuxentid på kvällen. Och varför är det alltid så att den ena vaknar när man äntligen fått sova en timma eller två och inte samtidigt som det andra barnet? ; ), hade varit så mycket bättre för oss föräldrar (läs mammor) som vaknar om nätterna… Just nu har vi en femånader härhemma som är så kvällspigg somnar inte förren halv tolv, lite väl sent för oss föräldrar som gärna lagt oss tidigare.
[…] till åt den här kommentaren i Cecilia Blankens blogg “Åh, det är så skönt att läsa om nån i samma situation som en själv. Men jag önskar […]
Haha! Skrattade rakt ut och var tvungen att läsa högt för min man 🙂 precis så här har vi det! Fast här är det mina stackars bröstvårtor som får agera snuttefilt till en 3-åring och samtidigt amma en 6-månaders. Man får ju va glad om det finns nån typ av bröst kvar sen 😉 och sömnen tja… Hrm..
Nä stackare!!! Men gud så roligt för inatt jag vaknade jag en gång, klockan 4,30 och gnällde över att jag ska upp vid 05,50 tiden , trots att jag somnade 09,00 och fått hur bra sömn som helst men bara legat och tänkt i panik hur jag missar lite sömn och JAG ÄR 25!!
Å jag längtar efter barn varje dag och sen får jag läsa det här 🙂 Roligt!
Massa kram och tack för en fin blogg
/ 25 år, råka sova 1 timme för lite inatt
Haha. Skratt och igenkänning härifrån. Sitter just nu skittrött efter två nätter med dålig sömn och halvvakna barn. Tyvärr också med lite dåligt samvete över att jag nästan blir arg i sömnen när den stora kommer in PRECIS när den lilla somnat om. Inte precis hennes fel egentligen…
Hahaha! Själv har jag en 11-månaders son som sover uselt. I natt var en bra natt – han vaknade bara en gång i timmen och tog sovmorgon till 06.00 istället för att kräva morgon 04.45. Ibland undrar jag hur jag överlever, men det går! ”Trött” betyder dock något helt annat nu än innan jag fick barn – då hade jag nog aldrig känt av äkta trötthet.
Haha! Vilken helt underbar beskrivning. Och ärlig. Är trött på alla ”mina ungar har minsann fått lära sig från början att sova hela nätter i egen säng” – som ger mig dåligt samvete för att vår 1.5åring oftast sover i vår säng minst halva nätterna och att det knappast lär ändras när bror kommer.
Kärlek till dig!
Hörru du Dixie! Skit i dem som ger dåligt samvete och njut så länge det varar. Det varar inte för evigt, och vips så saknar man att det tassas in mitt i natten 🙂 kram på dig 🙂
Ja, strunta i dem! Vår 1,5 ligger i sin spjälsäng bredvid vår säng. Han kommer ganska ofta upp i vår säng på natten. Dottern 3 år sover ofta i egen säng som står på andra sidan av vår säng. När hon inte sover på eget rum. Tror att närhet ger trygghet!
Å! Jag veet!! fyfan, haft en sån natt i natt,är fan DÖD! Ursäkta svordomarna;) Min är drygt 4 och nästan varje natt måste jag upp minst 1-3 ggr för drömmar, mys eller annat. Blir bara så stressad när man vet att man nu ska köra järnet på jobbet till kl 19 ikväll. Bara att andas va?
Varför är det oftast så att mammorna vaknar och papporna sover lugnt vidare…? Hos oss är det jag som vaknar vareviga natt när barnen, 3 och 5 år, kommer in, medan maken snarkar på.
När jag tröttnat brukar jag sparka till honom på benen så han vaknar när barnen ropar och låtsas sen att jag sover…
Härligt du skriver! Ser framför mig och känner känslan!
Oj, vilken igenkännighetsfaktor det blev helt plötsligt. Skillnaden är dock att vi bara har en liten fröken som klämer sig ner i vår säng och självklart ligger som ett kors över den medans vi får nöja oss med utkanten av sängen. Men jag känner igen mig till tusen och förstår verkligen inte hur det är möjligt att inte vakna när hon vaknar!?? det är alltid jag som vaknar och ibland väcker jag J på något sätt och fortsätter helt enkelt att ”sova” för ibland orkar jag bara inte 😉 Hoppas att du får en fin dag nu och att morgonens stress inte gör sig påmind. Kram Madde
🙂 Såna där nätter har vi också emellanåt, det fina är, att det väldigt sällan är två lök-nätter efter varandra – tänk, om bara sådär 10h kan du krypa ner mellan lakanen och sova sött – nästan garanterat.
Haha! Min grej är (eller var) att glosa med mina föräldrars armbågar och så sög jag på tummen samtidigt.
Ha!
Kom på mig själv att skrocka och skaka på huvudet åt min jämnåriga kompis idag. Hon var nämligen såååååå tröööööött av att ha jobbat och gått upp klockan sju en hel vecka! Samt att hon blev jättearg på sin mamma som ringde och väckte henne kl tio på lördagen PÅ HENNES SOVMORGON då hon hade planerat att sova till minst 11-12. Usch, jag märker att jag har blivit EXAKT en sån där människa som jag dyrt och heligt svor att jag INTE skulle bli, haha. Men faktum kvarstår: är du en normalfungerande, frisk människa så vet du inte vad trötthet/sömnbrist är innan du fått barn. Tycker jag i alla fall 🙂
Man känner verkligen igen sig i din text vissa nätter kan man bli tokig som småbarnsmamma, känns som man aldrig får sova. Glömmer dock det ganska fort när dom sover bra. Roligt med Bonnie som vill ”pilla” på din armbåge det vill min dotter oxå och hon lägger den liksom i rätt läge så att den blir som allra bäst att känna på:)
Vad roligt att det finns fler där ute som måste sova med spikraka armar (gärna liggandes med resten av kroppen i nån obekväm ställning pga trängsel i sängen) för att nån liten filur ska känna på ”skrynklet” på armbågarna! Vår lilla unge skriker efter skrynkel på nätterna och då är det bara fram med armen fortast möjligt. Men jag har förstått att jag har tur som ”bara” behöver langa dit armen, mindre smärtsamt än andra kroppsdelar… (och dessutom har pappan ganska bra skrynkel han med)
Haha, jo det känns igen.
Ett tips om de verkligen har falsk krupp och inte lite ”vanlig” hosta är att kasta upp fönstret, frisk gärna kall luft gör det bättre och att anfallet går över. Vår tjej får det ofta nån dag innan hon sen blir sjuk.
Hahaha! Tack snälla för att du bjuder på detta. Så skönt att se att det finns fler som har ”panik”nätter. Har haft ett antal vakennätter i rad nu pga sjuka barn och en 1,5-åring som är inne i en ”känna mycket-period. Just nu ligger jag och sambon i sängen och ska snart sova och lilab står och babblar och hoppar i spjälsängen bredvid. Blir visst en utmaning att somna/sova i natt oxå. Falsk krupp har vi klarat oss ifrån dock, än så länge. Hoppas ni får sova bra i natt iaf. Sov gott!
Tjohej, det spände rejält i mungiporna när jag läste detta. Ligger just nu i fotänden av min 120 cm breda (smala?) säng där mina töser på 6 resp 4 år snusar gött där uppe där vanligt folk brukar sova. Känner mig som en hund som ska vara glad för att den ens får ligga i sängen. Så just i detta nu var det så skönt att höra att fler har det så här trångt och varmt som jag har det nu. finns mycket man bör göra, som att vänligt men bestämt hänvisa tillbaka barnen till sina sängar. Men ärligt, varje natt ser ut så här för mig, jag är dödstrött och på detta ensamstående med allt vad det innebär med att dona-fixa-laga-krama-tvätta om dagarna. Jag nöjer mig med hundkorgen bara jag får min vila. Skjuta sig i benet? Må så vara.
Sist, skrattar du med när du ser IKEAreklamen med familjens roterande sängplatser? Jag gör! Här om morgon vaknade jag i soffan, barnen i min säng och pojkvännen i överslafen av barnens våningssäng. Man kan ju bara garva åt spektaklet! Ha det fint!