Nu på morgonen svensk tid lanseras och släpps Blankens ”The Laurel” och ”The City” – två pumpsmodeller tillverkade av Sandro Vicari – Italiens mest framstående och välrespekterade damskohantverkare. Det är hos honom varumärken som Dior, Saint Laurent, Ralph Lauren, Longchamp och Bellstaff gör sina skor – och att vi fått komma in här, i detta extremt prestigefulla sällskap är jag och vi förstås gränslöst stolta över. Det är väl aldrig skillnaden mellan skor och skor upplevs så tydligt som när det sitter en smal klack under hälen. En billig, hög klacksko är tortyr för fötterna och påverkar alltid till slut humöret (och ännu mer så ju äldre man blir jag kan tycka, eller är det bara jag som blivit bekväm?) – men en välgjord sko i en rimlig klackhöjd (dessa är 7,5 centimeter – alltså en ordentlig klack, men inte så där så att det känns vingligt) är en helt annan upplevelse.
I somras var jag på fabriken i norra Italien i flera timmar och blev grundligt guidad av Signiore Vicari genom hela hantverksprocessen. Från designstudion som försiktigt skär ut de exklusiva läderbitarna, till gubbarna som spänner skinnet över lästen, med munnen full av spik, spottar de ut en nubb i taget som de sedan träffsäkert hamrade fast mot sulan. Allt som allt var det säkert 30-40 moment i förvandlingen från ett stycke skinn till en färdig sko – och för dessa skickliga hantverkare tar det en hel dag att göra ett par Blankens-skor. Jag fotade förstås massor när jag var där (dock är det Dior, Saint Laurent och Ralph Lauren som tillverkade på bilderna, produktionen av våra skor hade inte kommit igång än) – och det fascinerande bara att titta på bilderna tycker jag.
Läderförrådet.
De fina läderbitarna som skärs ut för hand.
Sandro berättar att bara den lilla plastpluppen som sitter under klacken kostar 1,5 Euro i inköp för dem. Här är kvalitet och hantverk stolthet och ära.
En klack monteras med stor försiktighet – går något fel kan lädret repas och skon vara tvungen att kasseras.
En hantverkare med munnen full av nubb.
Mästaren – Sandro Vicari visar upp en halvfärdig Dior-stövel.
När spikarna fäst lädret slipas alltsammans ned och alla kanter jämnas ut så att inget ska kännas mot foten.
Italien. Så väldigt… italienskt.
Det var förstås helt otroligt att få se och vara med om detta och lära sig och att börja förstå det här med passion för skor på ett lite djupare och mer tekniskt plan.
Så här blev våra färdiga Blankens-skor:
”The Laurel” i mjuk getmocka från Sardinien.
Och ”The city” – i svart ponnypäls (som inte kommer från ponny, men den här färgade typen av pälsigt läder brukar kallas så).
Är som ni kanske märker helt besatt av dessa skor. Inte bara av hur de ser ut utan också av hela processen – fabriken, hantverkarna, Sandro Vicari – det känns väldigt, personligt… på något vis. Som om det var jag själv som spikat i de där nubbarna. Har jag sagt hur lycklig jag är över att jag får göra det här? Att jag vågade starta Blankens? Att jag lyckades övertala teamet hemma i Sverige att våga satsa på mig och min idé? Jag känner mig så fruktansvärt tacksam över att få vara med om detta. Drömmar blir faktiskt verklighet ibland.
Lämna ett svar