Det är så mycket att fixa med när man är ny i ett land så det är inte klokt. Idag var jag och Rio på besök hos en motsvarande revisor och lämnade av papper som behövs eftersom det ska startas företag. Rio hade gjort sig fin och länsat hela lådan med rosetter, hårspännen och gummisnoddar – allt skulle sitta högst upp på huvudet. I vanliga fall brukar sånt här krimskrams få sitta på max en minut, när det är jag som kommer med förslaget och vill piffa till henne vill säga. Hon är väl inte riktigt rosettypen helt enkelt (utan mer sorten som helst är naken dygnet runt, alltid skitig, och alltid monstervrålande). Det är väldigt spännande, roligt och inte alls så tålamodsprövande som jag egentligen tycker att det borde vara, att hänga med i en 2-årings rafflande liv. Alla känslor!  Svängningarna i åsikter och humör. Idéerna och planerna som är så kristallklara och odiskutabla. ”Idag äter vi helt enkelt middagen på köksbordet. Därför att. Jooo. Jaha.” För att vara så liten är det hemskt märkvärdigt hur snabbt hon lyckats klättra till toppen och etablerat sig som familjens Gudfader.